Att fortsätta skriva. Oavsett vad som händer. Är meningen med skrivandet. Men jag kunde inte bara skriva om Kättbo medan jag var där. Därför tog jag ett kort med bara ladan också. För att visa att det fanns annat än traktorer i livet också. Nej med det tror jag Micke vet också faktiskt. Men det är så svårt att prata känslor när man pratar motorburna fordon. Och det var så länge sen jag själv försökte ta körkort. Men varför tog jag aldrig körkort? Jag började ju Skattungekursen. Och jag började känna att det började bli allt svårare att tänka körkort ju längre jag gick den här kursen. Så till slut var det inte mer än ett nervvrak av mig. Eller jag sa att fysiskt befann jag mig på platsen men mentalt befann jag mig någon helt annan stans…

Jag vet inte vad jag skriver längre…

På bilden kan man i alla fall se en lada. Och runt omkring ladan finns en massa vildvuxet gräs. Även några stockar ligger där. Och lite längre bort, till vänster, står ett förråd. Allt är som vanligt i Kättbo. Alltså väldigt ovanligt. Så det är nog inte så konstigt att jag har ett väldigt vildvuxet undermedvetna. Om jag nu ska skriva om det undermedvetna…