Nu tog jag en till bild på det här gräslandskapet. Då får jag försöka skriva lite till då. Eller försökte jag ta kort på den här vägen? För i så fall lyckades jag ganska dåligt. Eller ganska bra. Det beror på hur man ser på det. I alla fall; i den där skogen befann jag mig i när jag rymde hemifrån. Jag hade tydligen nämnt det förut men jag vet inte varför jag nämner det nu. Men jag försöker fortfarande nämna specifika platser som jag försöker ha med i berättelsen. Platser som gräslandskapet, skogen jag befann mig i när jag rymde hemifrån, fäboden som egentligen är Fyriberg och den tätbevuxna skogen i Bonäs är alla specifika platser och också det man skulle kunna kalla arketyper. Förutom det faktum att det skulle behövas några saker som bussar och busshållplatser för att minnas dessa platser. Men förutom det så är denna berättelse så gott som fullbordad. Och det skrämmer mig att jag än en gång ska få lov att ta mig igenom den skogen…

Vilket jag ju gör. Lite kort beskrivet så där. Men resan ner i det undermedvetna är lång och komplicerad. Det vet ju jag. Vad som finns där nere är ju gräs. Så pass mycket gräs att det verkar vara det enda som finns. Och så är det ju också på nästa bild. Men sen är det ju så med gräs att gräs inte bara är gräs. Utan gräs är ju också en massa blommor och andra växter som trivs i gräslandskapet. Som i det här gräslandskapet i det här fotot men det är inte bara en massa gräs utan också en massa vägar. Som alla leder till sina platser och boningar. Jag menar; det är ju vägar som gör att det undermedvetna känns så risigt. Som en rishög. Så risigt och det är inte bara det att det är många vägar utan var de går också. För en väg går till Siknäs. Den vägen går knappt att se i fotot. En annan går till Mora. Och en annan går till Venjan. Jag har funderat på senare tid om det är Venjans gräslandskap jag tänker på när jag tänker på gräslandskap. Men vid närmare eftertanke är det nog Bonäs gräslandskap jag tänker på istället. Det kräver något som ligger närmare till hands vilket Bonäs gör. Och i Bonäs finns också den tätbevuxna skogen som jag också har tagit kort på. Men den är tydligare i det undermedvetna. Som det stora gräslandskapet. Men fotot innehåller så mycket detaljer. Som de där husen i bakgrunden och vad de är. Förmodligen är det någon som bor där men inte heller det vet jag. Det enda jag vet är att det är ett foto som rymmer väldigt mycket. Och att det är som att jag tänkt på den här bilden hela tiden. Under alla dessa år. Jag varit borta från Kättbo. Och att det nu därför lättare att bearbeta. Avsaknaden av Kättbo. För ibland kan en plats vara som en person och när man förlorar en person så kan ju sorgen vara avgrundsdjup. Det vet ju jag. Men det som är speciellt med bilden är väl just det att den är Kättbo. Och Kättbo på ett sätt är en massa gräslandskap. Och en massa annat…

The underside of some big green leaves in the pond. © Sheila Creighton 2020

Lily Pad Pink — Imagery of Light

Att fortsätta skriva. Oavsett vad som händer. Är meningen med skrivandet. Men jag kunde inte bara skriva om Kättbo medan jag var där. Därför tog jag ett kort med bara ladan också. För att visa att det fanns annat än traktorer i livet också. Nej med det tror jag Micke vet också faktiskt. Men det är så svårt att prata känslor när man pratar motorburna fordon. Och det var så länge sen jag själv försökte ta körkort. Men varför tog jag aldrig körkort? Jag började ju Skattungekursen. Och jag började känna att det började bli allt svårare att tänka körkort ju längre jag gick den här kursen. Så till slut var det inte mer än ett nervvrak av mig. Eller jag sa att fysiskt befann jag mig på platsen men mentalt befann jag mig någon helt annan stans…

Jag vet inte vad jag skriver längre…

På bilden kan man i alla fall se en lada. Och runt omkring ladan finns en massa vildvuxet gräs. Även några stockar ligger där. Och lite längre bort, till vänster, står ett förråd. Allt är som vanligt i Kättbo. Alltså väldigt ovanligt. Så det är nog inte så konstigt att jag har ett väldigt vildvuxet undermedvetna. Om jag nu ska skriva om det undermedvetna…

Det var inga alar på den här bilden. Men det ser du väl? Istället har vi en lada och en traktor. Men varför ska du ha med traktorn för? Vad finns det för mening med det? Du har väl inget intresse av traktorer? Du vet väl ingenting om motorburna fordon? Försök inte intala mig att du är något insatt av det här intresset. När jag är så övertygad att du inte är det…

I alla fall. Det var snällt av dig att du ville ha med min traktor på din bild. Det är bara lite ovanligt att du vill ha med något motorburet samtidigt som du tar kort på en lada. Men vi säger så då…