Men jag antar att det är mera skog. Och bortom den horisonten ännu mera skog. För det var väl så när jag rymde hemifrån? Att det var så mycket skog att man började bli rädd? Min lillebror har klarat sig igenom högstadiet utan att rymma en enda gång. Men jag hade en annan tanke på högstadiet. En tanke om att jag ville ut i naturen. Och jag var ut i naturen. Jag började en hel utbildning som var ute i naturen. Om jag bara mindes hur det var där. I Älvdalen. Men jag har bara drömt om den byn. Jag har bara drömt om hur det är att vara där. Om det nu är den byn jag drömt om. Och inte något annat, mycket, djupare. Men det vet ju inte jag förstås. Om det gav en anledning att skriva om drömmar. Om det gav ett syfte att skriva om drömmar. Men det gav en nånting dock. Och detta något har i alla fall mig drivit att skriva…

Så många år. Som jag gick på Brunnsvik. Men det är inte därför jag är där. Det är för att skriva om platsen jag är på. Och platsen jag är i änden av byn. Och det syns på bilden att min lillebror börjat bli lite trött på mitt fotograferande. Men det var också en lång promenad hit. Så vi började nog båda bli lite trötta. Och hungriga. Om jag minns rätt så skulle vi få spenatsoppa sen. Men även bestämde vi på vägen att vi kunde stanna till i båthamnen och fiska lite. Tills jag gav upp och gav mig hem det vill säga. Då var det bara min lillebror som fiskade…

Den senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet bjuder som alltid på en hel del intressanta data om SD:s väljare – här nedan följer endast ett urval av de siffror om SD:s väljarbas som presenteras i undersökningen/rapporten: SD är det första svenska partiet som så tydligt har lyckats med att samla väljare från både den traditionella […]

Nya data om SD:s väljare — Tobias Hübinette

Oj oj oj… nu pratar vi landskapsbild… här finns en massa saker att skriva om… saker om Kättbo… eller inte…

När jag började med den här reportageserien så var tanken att det skulle vara seriöst. Men det är svårt att ta det seriöst när ingen annan tar det seriöst. De här bilderna är det enda jag har för att jag ska kunna utgå från i alla fall någonting. Som man kalla reportage eller självbiografi. Kanske snarare självbiografi. Eftersom vissa av de här bilderna kan jag minnas att vissa personer har bott som jag kände. Och dessa bilder är det lättare att skriva om…

I alla fall på den här bilden kan man se någon slags grusväg. Några hus och Kättbosjön. Som är så stor att den nästan sträcker sig bort mot horisonten. Men där tar istället en mörkgrön tallskog över. Vad som gömmer sig där har jag ingen aning om…

Olycka med cykel och lastbil. Cyklisten vaken och talbar.

Mellan en cyklist och en lastbil kom det in ett larm om trafikolycka klockan 15:06. Det var i centrala Nyköping som cyklisten hade kört in i ett lastbilsflak i korsningen Sågaregatan/Västra trädgårdsgatan. Cyklisten var dock vaken och talbar. På plats var polisen 15:17. Med ambulans fördes cyklisten till sjukhus. Kvinna i 65-årsåldern är det.

Källa: Polisen.se

Rasmus Karlsson

Lite till vänster om ön finns en halvö. Som några personer bor på. Har jag för mig. Eller så är det bara sommarstugor som står tomma resten av året…

Nästa bild har vi ett hus. Ett vitt hus. Och bredvid det huset har vi en gulnad åker. Nästan som att den torkat ut. Eller det är nog ingen åker utan mer av gräs. Som gulnat och dött ut. Det är så torrt och livlöst på dessa marker. Och det bara i mitten av byn. Det får mig att undra varför det är så just bara här? I mitten av byn? Eller är det kanske så att grönskan gömmer sig mitt i allt det döda? I det gula?

Det är bara gult. Och det är bara gräs. Som torkat och dött ut. Men ändå är det som det trivs rätt bra där. Det där gräset som är så stort. Och också fortsätter bortom horisonten…