I Kättboåsen finns också en fäbod som heter Överåsen som familjen Smedberg tog djuren på sommaren. Så förutom ön som fanns på en av de bilder jag hade tagit av Kättbo tidigare så var det alltså fäboden man tog djuren på somrarna. Men jag hade hört att de var på ön längst tid eftersom de där inte kunde rymma och hade gräs så det räckte hela sommaren. Jag minns mest från fäboden dock eftersom jag var där mest. Där det var så enkelt att leva att det påminde om något väldigt gammalt som man aldrig hade varit med om förut. Eftersom man inte levde på den tiden…
De som levde på den tiden visste säkert inte hur man skulle leva på den tiden heller. Eftersom allt var så annorlunda för en. Och annorlunda var det även för mig. Rent av nytt. Även fast det var gammalt. Det var lite märkligt. Men det var mitt hem…
Sen har vi Tiberget som jag var i min sista tid i Kättbo. Som jag bodde där. Och det var på somrarna mellan högstadieperioderna. Så man kunde säga att jag både hade högstadie och fäbod att tänka på. Men liksom resan till Finland var Tiberget ett tillfälle att vila ut. Trotts att Micke försökte få det att verka som att det skulle vara mycket jobb att göra där. Men det lyckades sällan…
