Det kanske inte vore så smart att försöka ta körkort precis efter att man tagit en promenad. Eller kanske att det är det? I alla fall så är jag inte form för någonting sådant när jag besöker gamla minnen. Sådana där hemtrakter som man inte trodde att man skulle besöka på år och dar. Men så har jag också varit på så många platser innan dess också. Som Arboga. Eller Åmål. Men det dröjde så länge mellan dessa evenemang. Att det hann gå så väldigt lång tid mellan dessa evenemang. Och väldigt lång tid hann det också gå mellan dessa tillfällen som jag hade att vara på dessa ställen. Och i alla fall jag ville dokumentera så mycket jag bara kunde medan jag var på dessa ställen. Ta så många kort jag bara kunde. Att kunna ha någonting att gå på har varit det viktigaste för den här resan. För när promenaden var över och vi var i huset igen så skulle vi åka iväg igen och denna gång till Venjan…

På bilden kan man se sjön och solen som lyser genom den. Det är någon form av båtplats som heter Fiskehuset. I alla fall har jag ingen större relation till fiskandet men desto större relation till naturguidandet. Det är som jag konstant befinner mig i beslutångest över vad för aktivitet jag ska göra härnäst. Och det är en arbetsskada efter Naturguidesutbildningen; att jag alltid funderar på vilken på vilken aktivitet jag ska göra härnäst. Och sen hade vi de där, lite svårare aktiviteterna, vi skulle göra. I slutet av utbildningen som att paddla kajak, klättra på is, vara med och bygga kolmila och överleva en vecka. Allt det där var som borta på studenten. Det var som allt det var bara något som man hade gjort på låtsas. Men så hade missat Lavin;0 också…

Den där lägenheten i Mora. Skulle följa med mig även efter Älvdalen. Även efter att jag varit till Gotland och börjat i Brunnsvik. Det var ännu en början på ännu en berättelse. När jag låg i sängen. Drömde jag som intensivast…

Jag låg i sängen. Jag kunde inte ta mig upp. Jag kunde inte ta mig ifrån drömmarna. De var konstant närvarande. De var överallt och ingenstans. Det fanns ingen psykolog som kunde ta dem ifrån mig. Eftersom de var en så stor del av vem jag var. Så drömde jag dem varje natt. Det var alltid samma drömlandskap. Samma gräslandskap. Och tätbevuxna skog…