Jag måste skriva lite om min lärare Örjan Svedberg. Jag kan inte fatta att han är död. Ännu en läggs i listan på döda. Det är så fruktansvärt jobbigt. Att den listan växer. Där står bland annat Theodor, min mormor Margit, min morfar Erik, min farmor Eva och jag har för mig att min farfar Johan också står med där. Min farfar som jag aldrig träffat. I alla fall kan jag minnas att jag fick ett dåligt avslut i Brunnsvik. Jag kan minnas att min lärare Örjan ringde till mig och var arg på mig. Var det för att jag inte hade varit med på Berlinresan eller för att jag aktivt inte varit med på aktiviteterna som skett på Brunnsvik? Jag minns inte riktigt säkert men det var jobbigt. Minst sagt. Eftersom jag hade fått ett så dåligt avslut på Brunnsvik. Där jag bara hade sett min lärare lite hastigt på en buss i Ludvika. Och jag kan minnas att jag gick i ett soligt Brunnsvik med min lärare och pratade om framtiden som skulle bli lång. Både för han och mig. Jag kan inte fatta det att en cancer kan va så obarmhärtig att den tar ett liv så där snabbt. Det är för obarmhärtigt. Vem har bett om det här? Det här kan inte va som det ska va. Att någon bara dör så där. Och så kan man aldrig mer prata med den personen. Man kommer aldrig mer kunna prata med den personen…