När jag gick Skattungekursen var en del av utbildningen att gå vadmalskurs. Om man ville förstås men det var det många som ville. Det krävdes ju en del av ens tid och vilja att väva det där vadmalstyget. Som till en början var garn men som sedan blev tyg. Först när man hade stampat det och det gjorde man på ett ställe i närheten som hette Noppikoski. Det var ungefär som man kunde tänka sig att väva ulltyg. Det tog väldigt lång tid eftersom det skulle bli väldigt mycket tyg och gick tyget sönder så fick man laga det med en speciell knytteknik som knapp syntes. Men sen när tyget var färdigt så hade man ett jättelångt ulltyg på rulle. Som alltså skulle stampas med en vattenstamp i Noppikoski. Men sedan kom också beskedet att man morfar insjuknat i cancer. Men det är en helt annan historia…