Vi hade skaffat en sandlåda till Stjärnhov. Det är inte så enkelt som de flesta tror dock. Till att börja med behöver man en träställning. För att sen ha något att hälla i all sand som man tagit någonstans ifrån. Jag har för mig att de skaffade det till mig för att jag skulle bli glad. För det var precis efter att vi hade flyttat från det rosa huset som låg på kullen. Och som låg så där nära kullen. Men jag ville vara med pappa så mycket jag bara kunde. Och det var svårt att finna glädje i låtsasgrävskopor och spadar av plast. Men jag försökte och i min egen fantasi så var jag min egen byggnadsarbetare…

Det här ser jag lite fram emot att skriva om. Jag kan börja med att skriva om Cormac McCarthys dystopiska bild av ett framtida USA i Vägen där klimatet fullständigt löpt amok. Sedan kan jag försöka skriva mina egna försök att beskriva dystopiska landskap. Vilket inte går lika bra men ändå går på något sätt. Dessa landskap är lite märkligare eftersom de byter skepnad så ofta. Byter stil. Byter landskap för landskap. I ena stunden kan du vara i det ena landskapet för att i det andra vara i det andra landskapet. Och avståndet kan sträcka sig flera mil. Vi pratar alltså om kontraster som är så stora att det är ungefär som att sätta in en öken i en djungel. Eller ett gräsklätt landskap som blir till ett skogslandskap som blir till ett tätbevuxet skogslandskap. För att i slutänden bli till ett fjäll. Men jag undrar om inte det mesta handlar om Kättbo trotts allt. Fäboden, den övergivna fäboden, ruttnar sönder och försvinner i drömmen. Och blir bara ännu en del av skogen. Skogen som är så förintande och så obarmhärtig. Men samtidigt är den bara det. Skog…

Ett julminne. Första advent. Kulturer och traditioner. Att tända första ljuset i december. Att sedan tända alla fyra ljusen. Är en obeskrivligt skön känsla. I en kall tid. Jag kan komma ihåg när vi bodde i Nyköping och var på något kapelliknande ställe där det fanns tända ljus och pepparkakor och glögg och allt var så där mysigt. I Brandkärr. Förmodligen skolavslutning. Sedan var det bara att åka upp i hiss. Till sjätte våningen. För så bodde jag. Från tvåan till fyran…

Det här var lite av en utmaning att skriva om. Vad finns det liksom att skriva om sniglar? Mer än att de är äckliga så fascinerades man väl ganska mycket av dem när man var liten. Jag är ganska säker på att det fanns ganska många såna där jag bodde i Stjärnhov. Sniglar var äckliga och långsamma. Har ett konstigt skal som, när det går sönder, visar alla snigelns hemliga inälvor som finns där. Sen så har vi det faktum att de gömmer sig i sitt skal när man plockar upp dem och försöker kolla på dem. Varför skulle man vilja göra det från första början? Det enda jag minns att jag gjorde när jag var liten var att cykla omkring i Stjärnhov och vara med mina kompisar som jag hade då. Vilket bevisar att man kan ha väldigt gamla minnen från när man var mycket liten. I det här fallet bodde vi i ett vitbrunt hus. Så det var mycket var mycket barndomsminnen som innefattades i det huset…

På bilden kan man se Kättbosjön. Om man tittar noga så kan man även se min lillebror fiska på bryggan. Runt omkring kan man se skogen i olika skepnader och former. På något som ser ut som en halvö växer några björkar. Och där bakom antar jag att ett hus står. Men det är skogen runt omkring som är intressant. Den som är på andra sidan sjön och som bara syns som ett streck i horisonten. Så men om jag skulle börja prata om den skogen så skulle jag börja prata så länge att inte någon levande människa skulle orka lyssna längre. Så jag gör en kort beskrivning av bilden istället. Det är både molnigt och soligt på samma gång. Jag funderade på att bada men gjorde det aldrig. Kort därefter åkte vi till Venjan så ja; vi var ständigt på språng. Kanske att det blev lite för mycket i slutet av dan. Men jag kan bara komma ihåg att jag följde med och att jag försökte hänga med så gott jag kunde. Men inget är ju sig likt i det där huset längre och mitt gamla rum används som förråd. Och jag sov i det som hade varit min mammas före detta mans sons rum Jimmy som jag också har en del att skriva om men det är för mycket att skriva om nu så jag skriver om det en annan gång. Till dess kanske jag kan skriva lite om det i alla fall och det jag kan skriva om det var att jag hängde med honom och försökte likna hans stil till viss del. Men på grund av det så gick det förstås lättare att driva med mig genom att mobba mig när de var i gäng. Alltså gänget som var i Siknäs redan och som fanns lite i bakgrunden. Var det värsta när man försökte brottas med de större killarna eller när man lekte herren på täppan. Det kan jag minnas att jag gjorde med Jimmy. Det var på den där kullen som var precis utanför huset och som också var en jordkällare. Men det hade inget med mobbing att göra. Det var bara kul. När jag ville bevisa att jag minsann också var stark. Och kunde vara med i gäng. Gänget som fanns i Siknäs. Men som också fanns i Kättbo. Var nog inte så imponerande trotts allt. Tvärtom skulle det nog ha varit rätt ynkligt av mig om jag faktiskt gick med i gänget och själv började mobba. Men senare flyttade Jimmy. Och det som hade varit ett gäng splittrades i några ensamma personer som försökte hänga med i resten av skolsysslorna som fanns på Siknäs skola…