
Jag tänker mig att jag har mer att skriva om det man kallar fäbod. Oavsett om det är Tiberget eller en annan fäbod. Men just den här gången var det Tiberget och vi åkte dit. Jag, Micke och Linus. Väldigt fort. Gick det. Ville skulle åka iväg så fort vi hade ätit färdigt. Sedan bar det av då det tog ungefär en halvtimme att åka till Venjan. Och väl i Venjan bytte vi bil av någon anledning. Av någon anledning följde också en pensionär med. Det bar iväg till Tiberget. Denna ensliga fäbod. Som verkligen är på ytterkanten av ytterligheter. Jag har alltid känt att det inte går att komma så långt från resten av samhället när jag varit där. Och det är ju för att när jag varit där så har ju jag gått i högstadiet. Och det kan jag komma ihåg var en tid fylld av en massa krav på hur man skulle va och agera i samhället i stort. Då som högstadieungdom…
