Olaga hot, Gotland

Larmats har polis till en adress på södra Gotland där två personer har hotat och slagit två andra personer. Det visar sig på plats att gärningspersonerna har hotat de båda målsägandena och även slagit dem. Lämnat har gärningspersonerna, men är identifierade. Okänt är det om målsäganden behövde uppsöka sjukvård. En uppdatering söndag 6/12. Gärningspersonerna de båda, två kvinnor i 20-årsåldern, har under morgonen gripits efter att de varit anhållna i sin utevaro. Höras kommer de att under dagen om grovt olaga hot och misshandel.

Källa: Polisen.se

Misshandel, grov, Haninge

Misstänkt för grov misshandel grips en man efter ett bråk med en annan man på en restaurang i Haninge. Slagit målsägaren misstänks mannen ha i huvudet med en flaska. Till sjukhus med ambulans förs målsägaren.

Källa: Polisen.se

Instrumentalt. Är den här bilden väldigt beskrivande. Det kan bli svårt att sammanfatta mitt musikaliska liv med några ord. Ska jag liksom beskriva mina tafatta försök att försöka lära mig spela gitarr? Eller ska jag skriva om hur det var att verkligen sjunga på riktigt i en kör. För efter det har jag alltid haft en slags obeskrivlig besatthet av att lyssna på filmmusik. Jag vill liksom känna alla känslor som jag kände när jag sjöng i kör. Men ord kan bara beskriva så mycket. Instrument kan beskriva så mycket mer. Speciellt om är instrument bakom en film som man tycker väldigt mycket. Då är känslan obeskrivlig. Man tas till skyarna. Man kan gråta så mycket att man skulle kunna gråta floder. Så mycket vatten. Som runnit under dessa broar. Som finns i Orsa? Jag hade skrivit om Orsa alldeles nyss. Och precis som filmmusik så finns det musik i Orsa. Vattnet rinner oändligt länge under Orsas broar. Och jag har ingen aning vart de ska någonstans. Men jag vet att jag haft ett liv med shower och konserter en gång. Ett liv som jag kan sakna en del. Jag skulle kunna beskriva hur det var att vara på dessa shower och konserter. Men det skulle ta alldeles för lång tid. Alldeles för mycket ligger bakom att sådana shower och konserter ska funka. Jag är ingen person som sjunger längre. Istället skriver jag om att sjunga och jag skriver om filmmusik. Som om det vore själva livsflödet. För det är just det de är. Livsflödet som flödar under Orsas broar…

Oändligt. Flödar vattnet under Orsas broar. Det är som jag hamnade där en gång när jag själv gick vilse i mina egna skogar. Egentligen är vattnet något annat men det vill inte vattnet veta något av. Att det skulle kunna vara filmmusik och att det egentligen är tårar som jag gråtit när jag lyssnat på filmmusik. Men det vill inte vattnet under Orsas broar veta något av. Det vill bara rinna på och det rinner i all evighet. Om det bara visste det märkliga landskap som det var på väg till. Det finns ingen verklig värld som kunde beskriva den värld den var på väg till. En tätbevuxen skog. En massa olika landskap. Gigantiska landskap. Varenda en med sin identitet. En identitet som bara passa landskap som är gigantiska. Och stora…

Jag har inte åkt skridskor på jättelänge. Senast så jag bara några åka skridskor och det måste ha varit i Polen. Eftersom vi var på resa dit; jag, mamma, lillebror, morbror och hans flickvän. Men vi gjorde så klart så mycket annat på resan också. Men när var senast jag åkte skridskor? Var det i Mora? Jag kan inte komma ihåg. Jag måste komma ihåg att pröva åka skridskor första bästa tillfälle jag får till att pröva det…

Den här bilden väcker minnen från när jag var liten och höll på att pyssla med något. Man var alltid så pysslig när man var liten och man hade så färgglada leksaker. Saker som kunde vara leksaker kunde i princip vara vad som helst och fantasin begränsade sig inte till en sak. Det kunde hända att man gick ut i en skog med en kompis för att leka med pinnar och där föreställde sig att man var i någon slags gudar i något slags gigantiskt tempel. Detta skedde alltså i Brandkärr i Nyköping. Tyvärr flyttade vi sen och all kontakt jag hade med mina kompisar bröts. Vi flyttade till en by som hette Kättbo och där försökte jag leka för mig själv i skogen som fanns där. Men jag kan även minnas Stjärnhov, byn jag bodde i innan Nyköping, hade många intressanta personer som jag kunde vara med. Fantasifulla personer och jag tyckte om att hitta på historier. Barndomen var på många sätt magisk och det kan på många sätt dessa leksaker bevisa. Särskilt om det är en färgglad sax…