Alla ställen man kan vara på i Kättbo. Var ställen som man kunde vara till. Om man var där. Vilka ställen det var berodde helt på vilka ställen man var på väg till. Som när man var på väg till bäcken inne i skogen. Men man stötte alltid på träd på vägen till denna bäck. Och denna skog har väldigt stora väldigt gamla träd. I å för sig så är det äldre träd i Tiberget. Och efter Venjan var vi till en myr där vi plockade hjortron. Många minnen kommer enbart från Kättbo. De senare minnena kommer från Venjan och Tiberget. Eftersom vi var där på högstadietiden under sommarloven. Men vad var värdet i att befinna sig på en så avlägsen plats Tiberget ändå var? Kanske att man var helt avskärmad från samhället i stort? Kanske att man kunde ligga i hängmattan ifred och läsa ut fantasyböcker? Kanske att man kunde ta en cykel och cykla till närmsta sjö som egentligen låg ganska långt bort men som var det närmsta stället att bada på som man kunde komma till i Tiberget? Det var på många sätt ett väldigt svårt liv i Tiberget. På vilket sätt kan jag tänkas vilja längta tillbaka dit?

Det fanns andra saker andra platser jag längtade efter. Så gamla spår efter människor som bott där förut. Det börjar bli allt svårare att hitta saker att skriva om Kättbo. Inte för att jag vill utan för att jag måste. Det är som en urgammal att man måste hålla ihop det. Men liksom skogen i Kättbo så har jag lätt att gå bort mig bland träden. Och ibland kan jag gå bort mig så långt bland träden att jag kanske aldrig någonsin kommer kunna hitta hem igen. Men hur ska jag då hitta hem igen?