Inbrott, Oxelösund

Ett bostadsinbrott upptäcktes under lördagen i Oxelösund. Till en adress i området Utterberget i Oxelösund beordrades polis klockan 11:17 med anledning av ett bostadsinbrott. Någon, eller några, hade in i huset tagit sig och i nuläget är det oklart vad som har tillgripits. Upprättas kommer en anmälan om stöld genom inbrott att.

Källa: Polisen.se

Rattfylleri, Oxelösund

I Oxelösund stoppades misstänkt rattfyllerist. På riksväg 53 stoppade och kontrollerade en polispatrull klockan 9:51 en bilist, Stjärnholm. Föraren, i 40-årsåldern en man, visade tecken på narkotikapåverkan. Misstänkt för drograttfylleri är föraren och fick följa med för provtagning och förhör.

Källa: Polisen.se

Bedrägeri, Nyköping

På stor summa pengar kvinna i 90-årsåldern lurad. Om ett bedrägeri i Nyköping kontaktades polisen klockan 11:37. En i 90-årsåldern kvinna hade blivit av med närmare 170 000 kronor. Förhört kvinnan har polisen och har inlett en förundersökning om bedrägeri. Ringt hade en okänd person under torsdagskvällen och utgett sig för att representera Telia, och meddelat att de hade missat att dra av seniorrabatt på räkningen. Den drabbade övertalade personen att logga in på sin bank med bank-id och fick därmed kontroll över kvinnans konto. Att aldrig logga in med sitt bank-id uppmanar polisen alla på någon annans uppmaning, eller lämna ut kortuppgifter eller andra privata uppgifter. Mycket övertygande kan bedragare vara, ibland hotfulla, och mycket förslagna i sina försök att lura folk på pengar. Olika metoder och argument använder de, men oftast är den gemensamma nämnaren att man ska logga in på sin bank med dosa eller bank-id. Inte följa ska man detta. Mer information om hur man skyddar sig från bedragare finns att läsa i länken.

Källa: Polisen.se

Paketet jag skulle leverera hade ingen adress. Vad som fanns i det visste jag inte heller. Det var ett mysterium jag skulle lösa men det var inte det enda mysteriet. Framför mig reste sig berg av paket som jag inte visste innehållet i. Oöppnade paket som hade legat där så länge att de hade börjat mögla. Så då kunde man tänka sig att innehållet hade börjat mögla också. Fast det var nog skyddat i något slags plastskydd. Så det som skulle vara i paketen skulle nog vara skyddat men skulle det vara värt det? Fråga var vad som fanns i paketen. Man ville väl inte att plasten skulle komma ut i naturen. Men jag kunde bara se paket…

Som reste sig som berg framför mig. De var som i kartong. Men var de för mycket? Eller var de bara för stora? Dessa paket som egentligen var kartonger som hade legat där så länge att de hade blivit som berg. Innehållet var tungt så att kartongerna hade tryckts ihop. Och därför kunde jag tänka mig att det var något i dem som fick kartongerna att ge vika. Ett blött innehåll som kanske höll på att ruttna. Jag tänkte på pizza men jag visste inte varför. Kartongerna var vita och kom från ett rum som var vitt. Men det hade blivit så många kartonger och ett så stort rum att det inte längre gick att se rummet. Istället hade det blivit som en soptipp fast att bergen av sopor snarare liknade bergen i Himalaya. Så det var alltså som att bergsklättra att gå bland dessa sopor. Jag kunde känna en isande kyla närma. En isande kyla från en avlägsen tid. Jag var inte beredd för en sådan förändring än. Inget av den här tomheten eller renheten fanns kvar på den här platsen. Inga av de här ångorna som kom av att man diskade plåtar. Inga av personerna som brukade jobba där var kvar där heller. Det enda som var kvar var det ruttnande resterna av kartongerna. Men det fanns inte enbart pizzor i dessa kartonger. Det fanns även bananer. Det var alla saker som jag hade sett på platser jag hade varit på. Det gick inte att rubba på en invand dröm. Den var som en personal på ett jobb. Så det skulle inte ta slut på saker som kunde slängas på sopberget. Det skulle helt enkelt växa och växa till all oändlighet…

Jag kunde komma ihåg ett vitt rum. Ett rum jag hade befunnit mig under en helt annan period än jag befann mig i nu. Men dessa minnen kändes avlägsna nu. Det enda jag kunde tänka på var att försöka ta mig framåt och eventuellt ta mig till en skog som jag tyckte mig se framför mig. En tätbevuxen skog men den här växte i soptippen. Alltså den växte på soptippen men befann sig egentligen inte i soptippen. När jag skulle komma in i den så skulle jag komma in i ett helt annat ställe som egentligen inte befann sig i soptippen. Egentligen skulle platsen ligga i Bonäs men det började bli mer osäkert var platsen låg någonstans. Jag kunde se platser som låg i Kättbo, Tiberget och en del låg även i Älvdalen. Men jag behövde ta mig ifrån sopberget för att ta mig till dessa ställen. Vilket skulle vara enklare sagt än gjort. Jag menar; det var saker som gjorde att sopberget hela tiden fylldes på. Det enda sättet att komma därifrån var att gå genom snöstormen. Och den skulle komma till sopbergen snarare än jag kunde ana. Det var som att när den isande kylan kom så snöade det konstant för en tid. Och en del av bergen frös fast. Blev hård som berg. Inuti den tätbevuxna skogen. Fanns en sjö. Som hade frusit till is. Som brast när jag klev ut på den. Brast och sprack i tusen diamantformade delar…

Mörkret var kompakt för en stund. Tills jag vaknade upp på en välkänd asfaltsväg. En väg jag ofta hade befunnit mig på. Och som befann sig i Brunnsviks Folkhögskola. En gågata. En väg som jag kunde följa för att komma till ett ställe jag ville. Jag följde vägen för att komma till en skog som jag visste fanns i änden av skolan. Men det var en stor skola. Sopbergen levde fortfarande kvar i mig. När jag tänkte på det så var nog soporna egentligen böcker som låg i containrar. Saker som hade slängts alltså för att skolverksamheten skulle flytta. Inget hade förändrats alltså. Men böckerna var en del av skolan. Det var inte vilka böcker som helst. Det var en del av skolan och det var en del av arbetarrörelsens historia. De fick inte ruttna bort. De måste räddas. Så det får inte vara något sopberg. Det får bara vara mer eller mindre gamla grejer. Och det samtidigt som ett vitt rum börjar dyka upp i dimman. En dimma som var där utan att jag visste om det. Kanske att det var så att det inte var tillräckligt för att det skulle bli sån där kall luft som det brukade bli när det blev riktigt kallt. Det fanns inga sopberg men när jag kom till skogen som fanns i änden av skolan så kunde jag inte låta bli att tänka på den där övervakningskameran som satt i änden av byggnaden. Jag gick så klart förbi den och när jag kom till skogen så kom jag tänka på skogen i Kättbo och i Bonäs och i Stjärnhov. Kanske var det så att det var i en skog i Stjärnhov som jag hade befunnit mig i hela den här tiden? Det var nog så och i den här skogen var det nog lätt att gå vilse. Om jag inte var försiktig. Jag gick och gick och kom snart ut till ett gräsbeklätt landskap. Och i mitten av gräslandskapet stod på en kulle en gammal ek som sträckte ut sig mot himlen som en gigantisk jätte som stannat i tiden…

Stöld/inbrott, Stockholm

En obehörig person överraskade målsäganden inne i lokalerna i Värtahamnen och blev i samband med detta sparkad och föll. Mot målsäganden sparkade den obehörige mannen som i samband med detta föll utför en trappa och skadade benet/foten. På platsen är flera patruller och försöker lokalisera mannen som sprang iväg, oklart om han är i fastigheten eller har försvunnit ut. Förd till sjukhus är målsäganden och förundersökning är inledd om grov misshandel.

Källa: Polisen.se