Den här personalen som jag träffade nu. Det verkar som han inte kan bli arg. Han är bara så förstående. Förstår allt man säger. Hur snäll ska man vara dock? Det kan väl bero lite på vem man möter tänker jag. I alla fall; igår träffade jag en massa olika personer. När jag var nere i gemenskaphetslägenheten. Jag skulle bara vara social. Men jag måste medge att det är svårt att undvika den sociala gemenskapen. Att låtsas vara sur. När man kör charader. Men i början fick jag lov att ta upp det här som har hänt i Nyköping. Och jag funderar på hur länge till jag själv kan göra det här. Innan jag själv blir attackerad. Men det är bara när man pratar om arbetet som man blir attackerad. I gemenskaphetslokalen fanns det till exempel en som jobbar i Rosvalla. Och jag jobbade på Tonys pizza. Jag är jättearg för att jag inte får jobba på Tonys pizza. Eftersom jag inte fått någon rimlig förklaring till varför jag fick lov att sluta där. Men det verkar som det finns jobb i Rosvalla i alla fall. Om jag någonsin skulle få lust att börja jobba igen. Men det var väl tur att personalen kom och räddade upp stämningen med att börja köra charader. Så att jag slapp tänka på jobb för ett tag. Jag bara önskar att jag slapp tänka på jobb. För ett tag kunde jag bara köra lite charader. Och glömma bort mig själv för en stund. Jag skulle föreställa en orm. När det var min tur. Men roligast var det väl att gissa vad de andra var för något. Vad de skulle föreställa för något. Och idag hade polisen förarutbildning i Nyköping. Inget ovanligt händer. Inte mer än man gör det till i alla fall. Jag har skrivit en del om Kättbo. Men mestadels skulle jag nog vilja skriva om min odling. Den odling som kommer. Det är så grönt. Snart så kommer jag. Få odla. Eller tänkte jag säga något annat där? Jag vet inte var jag får de här snuskiga tankarna ifrån. Kanske en längtan efter närhet eller en länge bortglömd kärlek. I alla fall jag kommer ihåg den. Det är det enda jag lever på. Det är det enda jag kommer ihåg…