Jag är inte som alla andra,

ändå måste jag

anpassa mig

till dagens konstgjorda trender

som sätter mig i fack

som jag egentligen inte vill befinna mig i!

Vad jag borde skriva om. Borde tänka om. Är Bonäs. Frågan är vilken del jag borde skriva om när jag nu har minst lika mycket att skriva om Nyköping. Ingen kan påstå att Nyköping är händelselös stad eftersom jag upplevt mer här än jag gjort någon annan stans. Men så har jag inte bara varit i Nyköping utan i Åmål, Mariefred och Arboga. Men mina minnen är tydligast i Bonäs. På något sätt är Bonäs kopplat till Brunnsvik som jag inte riktigt förstår. Jag antar att det var för att jag var där en kort stund när jag var på lov från Brunnsvik. Men de flesta drömmar kommer ju från Brunnsvik så egentligen borde jag skriva om det stället. Jag har ju som en slags karta över det ställe som heter Brunnsvik och den går genom alla byggnader. Det är ett stort ställe att hålla koll på men det känns som jag håller koll på de flesta ställen i Brunnsvik. Jag tror dock att det ställe jag kände mest för hette vardagsrummet i mitt internat i Brunnsvik. Var det för att det fanns en soffa där? Var det för att det fanns en tv där? Eller var det för att det var där som jag i min dröm såg att ett par ögon tittade på mig från andra sidan fönstret? Borde jag skriva om andra byggnader? Dessa stora röda byggnader som sträcks ut och förstoras framför mig. Som om det vore en hel stad. Som om det vore höghus i en hel stad. Så är det att drömma att det ofta blir märkligt och surrealistiskt. Oftast förstår man inte vad som händer och även om man försöker förstå vad som händer så går det inte. Man är bara mitt i det största och rödaste stadsområde man någonsin befunnit sig i. Var ska man börja gå? Var ska man börja ta vägen i det som börjat bli en stadsdel i mitt minne? Likt Little Nighmares är det en stad som håller på att falla ihop. Likt Inception finns det flera delar av den. Likt ett spel finns det delar som är mer händelserika än andra. Det sker i övergångarna till olika landskap. Som Brunnsvik, Stjärnhov, Bonäs och Älvdalen. Det är som alla drömmar tar sin utgångspunkt i Brunnsvik men jag drömmer även om Kättbo och alla landskap som finns där. Egentligen har jag mer att skriva om Kättbo än Brunnsvik. För ett tag sen var jag i Kättbo och tog några bilder som jag tänkte att jag kunde använda i mina texter. Vilket jag även gör men kanske jag inte kommer ifrån Bonäs ändå. Det är som mina drömmar försöker hantera konflikten mellan Bonäs och Stjärnhov. Det känns som Stjärnhov är en försvinnande del i mina drömmar. Där finns tydliga symboliska grejer som jag tänkt att jag ska använda i mina texter. Som den ensamma eken på åkern. Som träsket som nästan ingen besöker. Jag bara måste gå tillbaka lite grann. Till mina rötter. Som om det vore något symboliskt för något större som sammanbinder alla landskap. Som jag besökt och drömmer om. Jag kan börja där vid den gamla eken och sätta mig där under. Vad skulle man uppleva under en gammal ek? Kanske solljuset som lyser igenom mellan löven? Att det blåser och låter genom löven? Att jag bara vill sova och drömma mig bort och att jag då kanske kommer till ett länge bortglömt ställe först när jag hanterat några minnen som ligger i vägen för den…

Ett ställe som jag kunde ha drömt om är Skattungbyn. Ett ställe som jag kunde ha drömt om är det lilla huset som låg längst ner i byn. Och ändå gör jag inte det. Varför inte då? Jag tänker att det jag drömt mest om är Bonäs eftersom jag varit där mest. Oftast är drömmarna som ett spindelnät av sandvägar som finns där. I skogen som är gjord av tallar och granar och en vilja att det ska växa något där. För det skulle va så tråkigt om det fortsatte vara näringsfattigt och fullt med sand. Som det en gång ska ha varit där. Men den tätbevuxna skogen är fortfarande kvar där. Mitt inne i skogen. Och det är som den är mitt i mitt undermedvetna. Som något som blockerar min väg och jag vet inte vad som finns framför mig men jag vet att det som finns framför mig är inte det som finns bakom mig. Jag blickar alltså inte bakåt genom att blicka in drömmarna men jag blickar in i något surrealistiskt obegripligt. Oftast märkligt men vägarna går överallt och de går in i skogen. Sen kommer nästa hållplats som ligger i Kättbo eftersom jag tog ett kort på det en gång. Och jag tänker att det är som kort eller bilder dessa drömmar som bara fortsätter och fortsätter. Och de fortsätter och fortsätter bortom gräslandskapen. De gräslandskap som fanns i Bonäs och som såg ut att vara så stora att de bar fortsätter och fortsätter…

Jag står på en busshållplats i Bonäs. Jag väntar på en buss som ska ta mig långt därifrån. Kanske till Brunnsvik för att jag skulle få ett slut. Men det var ingen där. Inte så många i alla fall. Eftersom det var fest så var det svårt att veta vad man skulle göra. Men jag försökte festa jag också och inget var som vanligt. Jag hade inte längre mitt gamla rum kvar. Så det kändes mycket konstigt att ligga i ett rum som låg någonstans i alla de byggnader som fanns i Brunnsvik. Och jag försökte sova i min sovsäck trotts att jag bara skulle va där över en natt. Inget var som vanligt. Och snart skulle allt vara över. Vad skulle va över? Jag visste inte riktigt. Jag försökte ta reda på det. Men min lärare Örjan Svedberg lever inte längre. En mycket märklig känsla. Det enda som finns kvar är minnen från lägenheten…

Lägenheten som låg i Mora. Bodde jag i efter att jag hade flyttat från Brunnsvik. Det var som jag hade brutit bekantskapen med Brunnsvik. Men jag kunde inte heller helt vänja mig vid att jag nu bodde i Mora. Och att jag hade Bonäs bara en hållplats bort. Det var som en kristen gemenskap genomsyrade allt från Mora till Bonäs och det visste jag att så länge mormor och morfar levde kvar så skulle den känslan leva kvar. Men sedan fick jag även uppleva morfar gå bort och då fick jag verkligen uppleva kristendomen dö bort. Men även något annat när jag fick se morfar ta sitt sista andetag. Något som jag hade vant mig vid hade plötsligt dött bort. Och man kunde fråga sig varför jag skulle få när morfar dog när jag inte behövde göra det när farmor gjorde det. Det var nästan som ett tvång, något man måste göra. Samlade med släkten var vi. Den kristna sidan av släkten är stark. Men nu lever inte heller mormor så då spelar det ju längre ingen roll…

Det var som ett spel. Med lådor. Jag drömde om i natt. Som jag drog ut. Var det något speciellt med dessa lådor? Nej jag tror faktiskt inte det. Men det var nog inte sådana där byrålådor som man kan dra ut i byråer utan det var nog mer som sådana där lådor som kommer med posten. Och som mer skulle kallas post. Eller var det mer som sådana där bananlådor? Nej jag tror faktiskt inte det. Det var nog mer som post och med den här posten skulle jag göra något speciellt. Något som jag inte kan komma ihåg nu. Men det var som jag, i drömmen, i sista minuten skulle åka med ett flygplan. Kanske att det var så att drömmen mestadels handlade om vad som fanns i de här paketen. I så fall var det något som var dolt för mig för jag hade inte öppnat de här paketen. Än i alla fall. Och om jag nu ändå skulle öppna de här paketen; vad tänkte jag mig att jag skulle hitta där? Kanske något väldigt gammalt eller något väldigt nytt. Något väldigt nytt skulle jag nog inte hitta eftersom de flesta saker jag förvarade hade blivit väldigt gammalt. Så pass gammalt att det nästan hade blivit bortglömt. Men jag kunde inte glömma bort något som hade påverkat mig starkt. Ett minne hade den effekten på mig att den skulle leva kvar i mig i hela sju år. Men det här minnet med just henne var dimmigt och otydligt. Den där vi tittar på konst var väl inte den enda? Jag hoppas att vår relation förstördes på grund av något så dumt som för många fester. Som jag var på men som jag knappast var som mest på om dagarna. Eller om jag skulle göra en liknelse så fanns det de som festade hela nätterna igenom. Så gjorde inte jag…

Men jag var så klart sugen att festa jag också. Och ibland provade jag att festa jag också. Då var jag med grabbarna i någon bastu någonstans. Och vi pratade om tjejer som vi var kära i. Kanske att det blev en del rent erotiska utsvävningar. Till den grad vi vågade i alla fall. Och jag kan komma ihåg att vi hoppade i snön. Vilka galna grejer man kunde hitta på när man hade druckit lite. Och jag visste att det fanns betydligt galnare grejer som de hade hittat på. Även fast jag själv inte hade varit på dem så hade jag hört om dem. Det vanligaste är väl att smälla smällare i fyllan som om det vore nyår. Det kommer jag ihåg att jag gjorde en gång med några grabbar i Älvdalen. Fast då av en helt annan anledning. Man borde tycka att man växt upp lite när man går trean i gymnasiet. Men det gjorde inte vi. Vi skulle både göra kolmila, tjärdal och överleva ute i naturen under en vecka under samma år. Så det krävdes en del av en. Att man pluggade upp sina betyg. Innan studenten. Men studenten sen kom då. Så var det som allt det där var över. Då var det som allt det där inte hade hänt. Då var det som allt det där hade blivit en dröm…

Men det var en dröm som jag visste var verklighet. Eftersom jag visste att jag hade varit på den där platsen som vi hade blivit skjutsade till. Som skulle bli vårt hem i en vecka genom att vi tog ris och packade det tätt så att det inte skulle kunna regna in. Och gjorde vindskydd till elden eftersom det skulle bli vår värmekälla under nätterna. Jag kunde komma ihåg att jag hade ull med mig som skulle hjälpa mig att hålla värmen tillsammans med ryggsäcken. Jag hade alltså benen i ryggsäcken kort och gott. Men hungern fick det att kännas som jag var illamående. För ett tag trodde jag att det var något fel på min mage tills det hade gått över. Då hade jag vant mig vid hungern och jag kunde gå så en lång stund kände jag. Säkert flera månader. Precis som i den där filmen där de kraschat på Antarktis och överlever där enbart genom att äta kött från sina döda kamrater. Men så vulgärt ville ingen av oss att det skulle bli. Dessutom var det kontrollerat. Det var alltid kontrollerat…

En annan grej som var kontrollerad var jag. Jag var alltid kontrollerad. Jag hade inte insett det då men jag var mer kontrollerad än jag någonsin kunnat inse någon gång någonsin. Genom en diagnos som sätter en stämpel på en redan från barndomen och som man knappt kommer ihåg. Den går de på. Alltså dessa diagnosgivare. Men i alla fall var det väl inte det jag skulle skriva om utan studenten. Som aldrig skulle komma tillbaka för mig. Där var ett vägval där jag å ena sidan bodde i Älvdalen, å andra sidan bodde i en lägenhet hos mamma. Å ena sidan hade jag en gemenskap som jag precis lärt känna, å andra en arbetslöshet som jag inte kunde välja. Det var inget kul att bli arbetslös. Men jag hade inget val. Så när jag kom in i arbetslöshet så gjorde jag allt för att komma in i arbetsmarknaden. Försöka ta körkort och sommarjobb. Och sedan hade jag en utbildning i Brunnsvik att se fram emot. Det var allt jag hade att se fram emot. Tills den också skulle flytta. Det fanns inte en plats jag kunde vara på utan att jag kände att jag fick lov att flytta på mig igen…

En uppdatering angående den försvunna kvinnan i Nyköping

Påträffad är kvinnan på en adress inomhus i Nyköpings kommun. Inga uppgifter har polisens presstjänst om att kvinnan ska ha några fysiska skador.

Källa: Polisen.se

Flera fordonsbrister upptäcktes i polisregion Öst under trafikveckan

Polisen hade under vecka 6 en nationell trafikvecka med fokus på tung trafik. I polisregion Öst upptäcktes flera fordonsbrister under årets första insatsvecka. Aktivt arbetar polisen med nollvisionen som handlar om att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken. Olika typer av nationella trafikinsatser genomför polisen årligen och under vecka 6 var det fokus på tung trafik. Den första trafikveckan i år var detta. Att upptäcka bristfälliga fordon är syftet med trafikveckan. Kontroll av förares kör- och vilotider och fordons skick samt hastighet är prioriterade områden. Att med trafiksäkerhet och kontroller arbeta på väg är en effektiv metod att upptäcka all form av brottslighet och därigenom även kartlägga internationella brottsnätverk som rör sig inom vårt lands gränser. Polispatrullerna har under vecka 6 arbetat på europavägar och riksvägar eftersom dessa vägar trafikeras mest av de tunga fordonen. Extra fokus har lagts vid vinterväglag på kontrollerna gällande däckutrustning. 68 lastbilar kontrollerades i Jönköpings län, 35 av dem hade brister. Kontrollerna i samband med uppdagades också annan brottslighet i Jönköpings län, en anmälan om rattfylleri upprättades. För hastighetsöverträdelser rapporterades totalt 25 fordon. 105 lastbilar kontrollerades i Södermanland, 65 av dem hade brister. Körförbud fick 7 lastbilar. Annan brottslighet uppdagades också i samband med kontrollerna i Södermanland, en anmälan om rattfylleri samt en anmälan gällande drograttfylleri upprättades. För hastighetsöverträdelser rapporterades totalt 24 fordon. 36 lastbilar kontrollerades i Östergötland, 19 av dem hade brister. Körförbud fick en lastbil. För hastighetsöverträdelser rapporterades totalt 10 fordon. Annan brottslighet uppdagades också i samband med kontrollerna i Östergötland, en anmälan gällande drograttfylleri upprättades.

Källa: Polisen.se