Jag hatar att vara tjatig. Samtidigt måste det var svårt att undvika att vara tjatig när man påstår de fel och brister som finns i ens närmiljö. Det är som att man blir den som man vill undvika samtidigt som man blir lite nyfiken på vad den personen gör för något. Sådan är journalistiken att den är varken eller. Den är varken rolig eller tråkig. Den är varken händelserik eller händelselös. Om man sitter på ett beslutsfattande politikmöte så skulle jag knappast säga att den är händelserik. Men om man får gå på något mer polisfattande brottsliknande grej så skulle jag nog säga att det är mer händelserikt. Grejen är att det är polisen som får vara med om det händelserika. Medan journalisten bara är där för att observera. Men ändå får var där. På platsen…