Bedrägeri, Stockholm

Ertappats har en person med att fuska i samband med teoriprovet för körkort i en av provlokalerna i centrala Stockholm. För osann försäkran är mannen misstänkt.

Källa: Polisen.se

Mord/dråp, försök, Stockholm

Påträffad skadad är en man, troligen av ett stickvapen, utomhus på busstorget i Skärholmen. Händelsen i samband med har anmälaren sett en bil lämna området, oklart om denna har med den skadade personen att göra. Förd till sjukhus är den skadade mannen och var då vid medvetande och talbar. I området är ett antal patruller och utreder vidare. En uppdatering klockan 21:00. Patruller i området utför dörrknackning och söker vittnen. Patrullen som med målsäganden är på sjukhuset berättar att hans skador inte bedöms som livshotande och de kommer att kunna höra honom.

Källa: Polisen.se

Skadegörelse, Stockholm

En påverkad man enlig vittnen har slagit sönder rutor till en restaurang i Mariehäll och sedan lämnat platsen till fots. Följt efter har vittnet och uppger att mannen sprungit in i en fastighet i området och patruller letar efter honom. En uppdatering den 9 mars klockan 21:40. Misstänkt för skadegörelsen har patrullen gripit mannen.

Källa: Polisen.se

Efterlyst person, Stockholm

Han som från en biljetthall ringde för tvärbanan berättade att eftersom polisen hade sökt honom tidigare kunde de komma och träffa honom där. Ledningscentralen på personalen kunde med hjälp av de uppgifter mannen lämnade konstatera att det fanns anledning att åka till platsen. Polisen som på plats var identifierade mannen och grep honom då han var anhållen i sin frånvaro angående en utredning från polisområde Stockholm Syd gällande olaga hot. Polisen tog kontakt med åklagaren som efter förhöret beslutade att mannen fortsatt ska vara frihetsberövad.

Källa: Polisen.se

Det är något visst med att åka buss. Man kan sitta där och göra ingenting. Man kan också sitta där och göra någonting. Någonting som man tycker om eller något som bara uppehåller tankarna. Man vet egentligen inte varför man gör det men dessa mobilspel har en tendens att uppehålla en stor del av ens tankar. Så att man bara gör utan att tänka. Tänka på något annat än sitt mobilspel som man har i sin hand. Men om man bortser från mobilspelandet för en stund så kanske man sitter och tittar ut över landskapet. Landskapet som befinner sig i ständig förändring, där finns berg, åkrar, skogar ja allt som finns i ett svenskt landskap. För det är vad jag mestadels har befunnit mig i när jag inte gått i olika skolor eller gått i olika utbildningar. Jag försöker minnas just den folkhögskolan men jag kommer inte ihåg. Det enda jag kommer ihåg är det som hände i Skattungbyn och jag har inte ens något bra ord för att beskriva det. Bara bussturerna som jag tog till Orsa för att sjunga i Orsa Ungdomskör. Det var lite varierande vad jag gjorde vid sidan av sjungandet men rent allmänt kan man säga att sjungandet var det viktigaste i mitt liv just då. Drömmen är som en show som behöver en massa ljud och ljus och den har både en framsida och en baksida. På framsidan ser allt helt snyggt ut och helt felfritt men på baksidan ligger allt som man måste använda på scenen. Alla kläder och jag undrar om det är det som jag tänker på när jag tänker tillbaka på de här showerna jag var på. Men jag tänker också på bussturerna och att det ibland kunde bli lite mycket med den utbildning jag gick då. Jag minns mörka skogar och jag minns att jag gick på en väg gjord av grus. Jag minns att jag skulle någonstans men jag minns inte var. Jag var så väldigt långt hemifrån. Här skulle ingen hitta mig förrän jag var död. Men jag höll mig alltid i rörelse. I alla fall. Är det en del av Skattungbyn? Är det en del av Älvdalen? Är det en del av Kättbo? Det är lite av allihopa. Och lite av allihopa är en del av mig. Jag går på en väg av grus. Och när jag vaknar hamnat jag på en asfaltsväg i Brunnsvik. Hur hamnade jag här? Och hur länge hade jag legat här? Det mesta var för mig obegripligt och jag visste inte riktigt var jag skulle gå nu när jag var i Brunnsvik. Men jag började med att gå till biblioteket. I någons kontor som hade tillhört någon bortgången rektor satt jag. Och jag kände att det fanns så mycket att skriva men jag visste inte var jag skulle börja. Precis som alla andra gånger jag började skriva så skrev jag om en natt i Brunnsvik. Men sen blev det mer som Allting faller eftersom det var så mycket i mitt liv som raserade med en farmor som snart skulle gå bort i cancer och ekonomin som krisade. Sen var det ju rent symboliskt som att allting föll just därför att allting föll. Men det var mer som att när jag hade upptäckt att någon hade stått och tittat på mig så hade den personen fått allt att falla för mig. Mer bokstavligt talat då eftersom han hade slagit till mig med en käpp också hade jag hamnat i den där bilen. Och blivit dumpad i ett landskap som för mig hade varit helt främmande. Men det hade inte kunnat vara det eftersom det var tagit från minnet. Det var bara det att det minnet var utdraget och förvrängt. En gräsåker utan slut. En oändlig gräsåker utan slut. Man skulle kunna säga att det är taget ut skräckfilmen In the tall grass. Men idén kom innan idén om den filmen kom på tal. Jag hade läst några böcker om drömmar. Men det är ingen drömtydningsbok. Det är en ren roman. Kanske en ode. Som den gången vår lärare läste en ode i Brunnsvik. Men det minnet är för otydligt. Det var en bok jag läste i Skattungbyn som handlade om något om en flygplanskrasch och där huvudpersonen fick lov att ta hjälp av ursprungsinnevånarna som tog hjälp av drömmarna för kunna läka efter flygplanskraschen. Det var inte Vägen som jag trodde det var och som jag läser nu. Jag kan komma ihåg att det var några erotiska inslag i de här drömmarna. Men att huvudpersonen var så pass skadad att han inte kunde röra på sig. Eller hur var det nu? Jag tror att det var ursprungsinvånarna som tog hand om honom. Borde jag skriva om samerna? Men det har ju inget med samerna att göra heller. Det är mer indianer det handlar om. Och deras långa tradition av att tyda drömmar…