Stöld/inbrott, Västerås

I företagslokal inbrott. Till en företagslokal beordras flera polispatruller på Gilltunavägen i Västerås där larmet har löst ut. Krossats har en ruta till företagets entrédörr, men de misstänkta gärningsmännen har redan lämnat när polisen kommer till platsen. Att ett antal datorer har tillgripits misstänker personal från företaget. En anmälan om stöld genom inbrott upprättas. Ingen misstänkt finns i nuläget.

Källa: Polisen.se

Arbetsplatsolycka, Sandviken

I en arbetsplatsolycka skadas en man. Till ett företag beordras en polispatrull på Förrådsgatan i Sandviken där en man träffas av någon form av plåtställ i pannan. Vaken är mannen och talbar, men han får ett spräckt ögonbryn till följd av olyckan. En anmälan skriver polisen om vållande till kroppskada genom arbetsplatsolycka.

Källa: Polisen.se

Dessa texter är under redigeringsprocess så ta inget på allvar. Vissa saker fångar mitt intresse eftersom jag tänkt skriva om det förut. Den oändliga ängen med eken från Stjärnhov finns med. Men även andra platser som Älvdalen och en del Nyköping. Håll till godo med mer texter och mer skrivande…

”Det var kallt och mörkt. Jag frös som bara den. Det fanns ingen möjlighet att värma sig i dessa fängelsehålor. Hur jag hade hamnat här visste jag inte riktigt. Ena stunden hade jag varit i min säng och andra var jag i fängelsehålorna. Om jag förstod saken rätt så var det här någonstans under Nyköpings hus. Jag hade aldrig varit där men jag hade varit i museet. Så det kändes lite märkligt att vara på en plats jag aldrig hade befunnit mig i. Men det kändes också som jag hade blivit satt där. I fängelset. Som att det fanns någon som ville ha mig där. Som att jag hade gjort något olagligt. Något som inte var okej. Men vad det var kunde jag inte begripa. Det fanns ingen möjlighet för mig att tränga mig ut genom de kalla metallstänger som blockerade min väg. De kalla metallstänger som blockerat så många andra fångar inuti fängelset. Så det enda jag kunde göra var att stå där. Stå där lutandes mot de kalla metallstängerna. Det var som historien blåste mig i ansikten när jag kände spöken från den här tiden gå förbi. Men precis som spöken så kunde jag knappt se dem, bara känna dem. Precis som den gången jag hade varit i min gamla högstadieskola och korridorerna hade varit gjorda av papper. Det kändes som tiden gick snabbare och snabbare då metallstängerna blev vekare och vekare. Jag kunde inte se någonting men jag kunde känna att det växte mossa på dem. Så till slut fanns det inte längre något där. Men då var jag inte heller säker på att det fanns något annat där. Jag började i alla fall att gå genom den korridor som jag antog var en fängelsekorridor och försökte hitta en utgång. Jag kunde dock inte hitta någon utgång utan fick gräva för hand. Jord och stenar. Men hur skulle jag göra om jag kom in i slottet. Det var väl inget jag kunde gräva igenom? Eller det var så märkligt för det var som att det fanns en källare i slottet. Så att jag kunde gå igenom museet. Som nu var stängt. Det var mitt i natten. Spökena från förr var överallt. Det var ingen historia jag kände igen. Men jag kände deras kalla drag när de åkte igenom mig. Jag kände att jag var på väg någonstans. Någonstans långt bort. Någonstans i museet fanns en tavla på ett landskap jag kände igen. Plötsligt kunde jag gå igenom den. Och befann mig i ett landskap som jag mycket väl kände igen. Det var Bonäs gräsmarker. Och det var sedan Bonäs tätbevuxna skogar. Beroende på vilka minnen jag ville åt beroende på var jag befann mig i landskapet. Och just då befann jag mig inte på någon särskild plats. Kanske ju bara i Bonäs skogar. Vid morfars gamla koja som när som helst skulle ramla ihop. Vad skulle hända om jag gick dit? Kanske att det fanns någon ledtråd där om var jag skulle vandra härnäst? I alla fall gick jag dit och jag letade i tunnan i all den där askan som fanns där. Och jag hittade en docka av trä. Jag fick en plötslig lust att befinna mig på en helt annan plats. Flera mil därifrån, en fäbod. Så långt bort att det befann sig i de yttersta delarna av mitt medvetande. Av samhället. Kanske var det så att sådana ställen var lika gamla som det här slottet i Nyköping var. Eller så var det bara en del av nybyggarna. I vilket fall som helst så var jag kvar i Nyköping utan att själv vara medveten om det. Kanske var det dags att gå till en annan plats? En plats som låg mer centralt? Som var en del av Nyköping? Och som många gick till?”

”En tid då jag hade gått väldigt mycket var så klart Älvdalen. Men jag hade ju redan tagit studenten. Vad skulle jag dit och göra igen? Men det kändes inte som jag var klar med det stället. Det kändes som jag aldrig var klar med det stället. Så jag stod där i matsalen i Ollars och kände hur jag flyttades till en annan plats och tid. Men det var inte riktigt Älvdalen. Det var snarare Kättbo. Alltid i den där skogen. Hamnade jag. Och aldrig kom jag fram. Jag bara gick och gick utan att aldrig någonsin komma fram. Men så var det ju också så att min själ var kvar i Kättbos skogar men min kropp var någon helt annan stans. Om jag bara visste var det var i den tätbevuxna skogen så kanske jag skulle kunna hitta mig själv. Men jag kunde inte se bortanför fönstret som skilde mig från världen utifrån. Jag visste inte om det var Fulufjället, Ollars eller Nyköping. Men förmodligen var det just i Nyköping. Jag var nog kvar i Nyköping. Ståendes i museet så undrade jag var jag skulle någonstans. Någonstans bortanför museet, kanske längre in bland slottets stenväggar. Hur skulle jag hitta tillbaka till det fängelse jag hade befunnit mig i? Eller kanske jag skulle någon annan stans? Jag försökte röra mig ut men det var något som fällde mig. När jag trodde att jag skulle slå i det hårda stengolvet så kunde jag bara känna luft. För ett litet tag föll jag i det kolsvarta mörker som kallades avgrunden. Sedan landade jag och jag landade i ett träsk som jag mycket väl kände igen. Det var träsket i Stjärnhov…”

”Det ekade tomt i hela staden när jag gick på asfaltsvägen. Så tyst var det. Men var jag skulle någonstans visste jag inte riktigt. Om jag mindes rätt så skulle den här vägen ta mig ännu längre norrut och till slut till Fulufjället. Men det var inte det jag hade drömt om. Jag hade drömt om att jag hade hamnat på ett förgiftat ställe. Ett ställe som påminde om en dystopi än något annat. Jag antog att det fanns radioaktivitet där också. Eftersom jag hade fallit ihop i en hög alldeles blödande och därefter dött. Men i verkligheten hade platsen jag hade befunnit mig på när jag hade sett det här spelet helt annorlunda. Jag kunde se det framför mig; ett stökigt rum med grejer överallt. Om jag skulle gå ut nu så skulle jag komma till en av Brunnsviks alla utegårdar. Eller det var mest asfalt där men det var ändå många som bodde där. Jag hade helt försvunnit från staden för att istället helt ha hamnat i Brunnsvik. Det stökiga rummet fanns där inne någonstans om jag bara skulle våga gå in. Och om jag var välkommen in. Så skulle jag kunna gå in där. Det hade bott fler personer där. Så jag fick vänta mig att möta alla möjliga personer. Alla möjliga personer som hade alla möjliga rum. Men den här personen hade ett extremt stökigt rum med extremt många grejer i sig. Men det hade varit i detta rum som jag hade sett detta spel som hade hetat Fall Out. Och som hade verkat så där väldigt dystopiskt. Men det var inte konstigt eftersom det här spelet hade utspelat sig i en så kallad alternativ verklighet där hela världen hade kärnvapenbombats. Och strålningen hade blivit så skyhög att den antingen tagit död på allt liv eller muterat det liv som överlevt till riktiga monstermutanter. En fantasi helt enkelt. Men i drömmen hade det känts så verkligt. Och i verkligheten hade det känts så verkligt. Men i verkligheten fanns det också ett rum och en person bakom rummet. En person som hade mått mycket dåligt och som en gång bett om att få ta sitt liv. Det hade varit jag, någon annan, hans kusin och han och medan han bad om att hans kusin skulle ta hans liv så gjorde hans kusin sitt bästa för att trösta honom. Det hade varit första och förhoppningsvis sista gången som jag hade sett ett självmordsförsök, men jag visste ju hur dåligt jag själv mådde, så jag var rädd att själv ramla i fällan. Men jag hade aldrig trott att han hade mått så dåligt när jag hade varit på fester och han hade bjudit på drick. Han hade verkat så festglad. Men kanske att det bara att hade varit en maskerad då för hur han egentligen hade mått då…”

Anträffad död, Stockholm

Polisen fann inomhus i Vasastaden en avliden person. Dörrknackning genomför polisen för att se om det finns någon som sett eller hört något. Funnen är personen inne i en lägenhet. Inte med en gång kan polisen förklara varför personen är avliden och har därför inlett en förundersökning angående mord. Förutom att dörrknackning genomföra i det aktuella flerbostadshuset arbetar polisen med att fastställa identiteten på den avlidna. Anhöriga kommer underrättas när det är gjort.

Källa: Polisen.se

Mord/dråp, Höör

Höör, försvunnen kvinna. Efter en 18-årig kvinna söker polisen som har lämnat en väns bostad på Möllevägen vid 02-tiden i natt. Cirka 160 centimeter lång är kvinnan, har brunsvart hår och glasögon. Vid tiden för försvinnandet var hon troligtvis klädd i ett par mönstrade byxor, svart jacka, svarta sneakers med vita detaljer och en t-shirt med Musse Pigg på. På plats är polisen i Höör med en större resurs och söker efter kvinnan. Har du en person sett som stämmer in på signalementet? Till polisen hör av dig direkt på 112. En uppdatering. Enligt LSO inleder polisen en räddningsinsats. I länken nedan läs mer om vad detta innebär. En uppdatering. I länken nedan finns bild på kvinnan. Ännu en uppdatering. Ej funnen är ännu kvinnan. På väg är polisen ut till platsen med en stor resurs. Inom ramen för LSO ligger fortfarande försvinnandet. Ingen mer information har polisen att lämna i nuläget, notisen uppdateras efterhand. En till uppdatering. På plats i Höör är ett stort antal resurser och polishelikoptern samt polisrytteriet ansluter i sökandet efter kvinnan. Under morgonen ansluter även frivilligorganisationen Missing People. Från Möllevägen och Höör utgår sökandet med omnejd. I samråd med anhöriga har polisen beslutat att gå ut med kvinnans namn, hon heter Elin. Av intresse är samtliga iakttagelser av kvinnan i närtid. Om du kvinnan just nu tror dig se, ring 112 och be att få tala med polisen. Om du kvinnan tror dig ha sett de senaste två dygnen, hör av dig till oss på 114 14. En uppdatering klockan 11:02. Uppgifter framkommer under morgonen som gör att polisen inleder en förundersökning om människorov. Sedan har morgonens utredningsåtgärder gjort att rubriceringen ändrats till mord och en ung man är nu misstänkt och gripen i ärendet. Underrättade är anhöriga om utredningsläget. Spärrats av har ett antal platser som är av intresse för utredningen. På plats under dagen kommer polisen att vara och påbörja olika utredningsåtgärder. Tillkallade är tekniker. Av grova brott hanteras utredningen. Att lämna finns för närvarande inga fler uppgifter. På plats i Höör kommer presstalesperson Ewa-Gun Westford vara från cirka 12:30 för att besvara frågor från media. En uppdatering klockan 15:22. Över Tjuvaröd gäller flygförbud samt Höör fram till 21:00 med anledning av att polisen är på plats och arbetar. En uppdatering klockan 16:07. Bekräfta kan polisen att man under sen eftermiddag påträffat en avliden person, som identifierats som den försvunna Elin. Anträffandeplatsen, som av de sedan tidigare avspärrade områdena i Höör är, är fortsatt avspärrad. Underrättade är anhöriga. Under kvällen fortgår tekniska undersökningar och avspärrningarna kvarstår. Med utredningsåtgärder fortsätter polisen, som inkluderar att hålla förhör och samla in samt följa upp tips. Till presstalesperson Ewa-Gun Westford hänvisas alla frågor i ärendet.

Källa: Polisen.se