Det kanske är på sin plats med någon slags recension för den här filmen som jag sett fram emot så länge. Vad jag tyckte om med den var det Inception-liknande landskap som fanns i den. Men det var ju först när Lorraine hamnade i dessa tunnlar som gick genom landskapet. Det var väl först och främst en kärlekshistoria mellan Ed och Lorraine Warren. Min lillebror satt lite otåligt bredvid i biosalongen. Men jag tror nog han blev skrämd några gånger han också. Jag kunde minnas början och att det påminde en del om en del av Det kapitel två som jag hade sett. Skillnaden här var att här fanns det verkligen en anledning till varför det sprutade blod ur duschkranen. Demonen var ständigt närvarande och fanns överallt. Den första besattheten var hemsk när Ed blev huggen i benet och de fick lov att göra exorsismen på plats. Filmen tar ju mycket upp synska syner också som ett element som skulle kunna efterliknas med Inception men som kanske bäst kan beskrivas genom de förra Conjuring-filmerna. Hela filmen är egentligen ett enda stort mysterium. Den ställer svåra frågor som varför dödstraff finns i över huvud taget. Också är det de här hallucinatoriska elementet som förklarar själva anledningen till att filmen heter; The devil made me do it…