Det känns som det är tider som dessa som jag hade kunnat vara i Kättbo. En gång i tiden åkte jag bussen hem till Kättbo och gjorde allt man kunde göra en helg i Kättbo. Inte så mycket alltså och ibland fanns det väl något jobb att göra. Som att hugga ved eller mocka bajs. Slå och hässja hö gjorde vi bara på sommaren. Men det gick nog säkert att göra på hösten också. Jag tänker på de platser jag besökt i Kättbo, de mest avlägsna, som man inte kan ta sig mer än med bil. Mickes bil och nu känns det ju som jag kommer få nya minnen av Tiberget nu när jag varit där också. Men det är inte bara roligt när man är på så avlägsna platser. En gång fick lov att dra loss en död bagge ur ett staket som var elektriskt. Det hade alltså stuckit ut sitt huvud ur ett av hålen som fanns i staketet och när den hade fått stötar så reagerade den med att istället sticka ut huvudet vrida in sig ännu mer i staketet så att det hade strypts till döds. Flugor hade börjat samlas kring det döda djuret. Döden var aldrig något man kunde vänja sig vid på ett så avlägset ställe. Något man däremot kunde vänja sig vid är att ha helg på en fäbod…

Lämna en kommentar