Det var speciellt med den här utbildningen var att vi väldigt ofta var väldigt täta. Alltså på ett sådant sätt som innebar att vi gjorde väldigt många saker ihop. Saker som att sova ute eller bara vara ute. Det var så vanligt att det hade blivit en vana. Att vara ute alltså. Men en annan grej som blivit en vana var att inte vänja sig vid något. För så fort man gjort en grej kom nästa grej som man skulle göra. Och det kunde bli rätt extremt. Speciellt om det handlade om isvaksbad. Men det gjorde vi ju inte i början. Det krävdes förberedelser för en sådan sak. Noggranna förberedelser…

Och det vi gjorde innan isvaksbadet var allt annat än isvaksbad. Förberedelserna var noga och vi behövde veta hur vi skulle klä oss och hur vi på bästa sätt skulle hålla oss varma i kylan. För vi skulle ha ryggsäckarna på oss och ryggsäckarna funkade som flytkuddar på ett sätt. Alla grejer och kläder var noggrant iplockade i plastpåsar. Så att sen när vi väl hade kommit ut ur isvakarna skulle torra kläder sätta på oss. Och eventuellt något varmt att dricka om vi hade förberett det. Jag var annars ganska dålig på att förberedda saker. Men det var allt vad det handlade om när vi gick på Naturguidesutbildningen eftersom det var det som man fick leva med, det man hade tagit med sig alltså. Och hade man tagit med lite så var det knappt man klarade sig. Men hade man tagit med sig mycket så klarade man sig ofta. Jag kunde komma ihåg att vi en gång var på tur till en del av min morfars skog. Det var vid en tjärn som befann sig i de yttre delarna av morfars skog. Det var under den tidsperiod som morfar ännu var vid liv. Vi skulle fiska något men jag kunde inte komma ihåg vad det var för något. Kanske räkor men i så fall skulle de fiskas i burar. Och jag kunde inte komma ihåg vad vi fiskade med när vi rodde ut på den där tjärnen vi var på just då. Men det spelade nog inte heller så stor roll eftersom vi ändå inte fick så mycket fiskat. Och det vi åt lagade vi på egna stormkök och jag hade lyckats krydda pytt i pannan alldeles för salt. Så att det knappt var ätligt. Men sen var det inte så mycket mer än att bara va på den platsen…