Jag satt ju i den där trappan rätt ofta och tittade ut på gården. Utifrån sett så var huset ganska stort och brunt. Så var huset vi hade bott i och hade varit för ett långt tag. Jag tyckte om att bo där därför att det var så avskilt från resten från samhället. Kanske lite för avskilt. För att komma till resten av samhället så krävdes det att man tog bussen in till Mora. Och det var inte alltid bussen gick heller. Men det hade inte varit förrän högstadiet som jag hade fått lov att åka buss in till Mora. Innan hade jag gått en liten byskola i Siknäs. I slutet hade vi inte varit mer än sju personer i den skolan. Den kändes mycket konstigt att en skolverksamhet kunde bedrivas på så få personer. Jag hade varit van vid åtminstone tjugo när jag hade gått i Nyköping. Men också det var länge sen. Nu fanns bara det här huset. Och på ett sätt var det som min själ fortfarande vandrade omkring i Kättbos skogar…