En resa måste ha sitt slut och nu har jag läst ut Vägen. Vilken resa det har varit genom ett dystopiskt landskap. USA är ju stort och det får man verkligen reda på i den här boken. Det får man reda på med långa meningar som jag skriver med här eller korta. Som. Är. I. Punktform. I alla fall är boken väldigt bra och den beskriver allt som ett dystopiskt landskap för med sig? Så vad för ett dystopiskt landskap med sig? Det beskriver de här tvåhundrafyrtio sidorna alldeles utmärkt! Men om jag skulle välja ut några guldklimpar så vore det väl när något djur beskrev med något komplicerat namn det hade och som var en del av en scen där något häpnadsväckande hände. Det behövde inte vara långt beskrivet bara det här namnet. På det här djuret. Gav själva stycket ett liv i sig så på sätt och vis var alla stycken sina egna små levande ting. Men sen så var slutet något förvånande och sorgligt. I alla fall vill jag inte avslöja för mycket om den för den som vill läsa den så jag kan väl kort säga att den beskriver precis de känslor en hel mänsklighet går igenom när en mänsklighet går under. Saker rubbas. Blir inte som förr. Klimatet blir helt urspårat. Och ibland får man små tillbakablickar av den tid som varit genom mannens minnen…

Glöm inte att donera! Det hjälper mig att producera mer texter som denna!