En lite förlängd recension av Vägen. Kan tyckas vara lite försenad men jag kan inte låta bli tänka på den. Tänka på alla landskap jag läst om. Ett ödsligt USA. Ett urspårat klimat. Ett sätt att överleva som inte räckte i längden. Så mycket att tänka på. Så mycket att tänka på hela tiden. Som den här pappan och sonen hade. Hade nog inte någon annan orkat med. Och jag tänker på små detaljer som vad de gjorde på dagarna och vad de gjorde på kvällarna. Vad de gjorde för att hitta mat. De platser de fick lov att besöka. För att hitta mat. Det kändes som det var så mycket mer än att bara hitta mat. Att upprätta någon slags mänsklighet när det inte längre finns något mänsklighet. Med allt vad det innebar med religiositet och filosofi. Psykologin bakom överlevandet är inte förhärligande. Snarare tvärtom. Men vad gör man inte för att överleva när allt ställs på sin spets? Det tycker jag att boken Vägen ger svar på. Vilket också är anledning till att den mentalt stannat kvar i mig för så lång tid…
Gör en donation en gång
Gör en donation en gång i månaden
Gör en donation en gång om året
Välj ett belopp
Eller ange ett anpassat belopp
Ditt bidrag uppskattas.
Ditt bidrag uppskattas.
Ditt bidrag uppskattas.
DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år
