Jag tycker väl att det är på sin plats med en recension av Vägen. Inte för att jag gjort det alldeles nyss utan för att jag gjort det alldeles för lite. Den recension jag skrev var alldeles för kort och beskrev alldeles för lite. Vad jag hade kunnat beskriva var hur det var att läsa den och vad jag kände. Också skulle jag kunna beskriva platser som den här fadern och sonen besökte. Det var ett tag sen jag läste den. Jag vet. Men det är fortfarande nära mig. Det som hände i boken. Och det som fick mig att vilja fortsätta läsa boken. Var nog just dess säregenhet. Att det inte finns någon annan bok som är som den. Och språket var kortfattat. Även fast den innehöll mycket så var det uppradat i små stycken. Så på ett sätt skulle man kunna säga att det var en lättläst barnbok. Men det fanns vissa scener som jag nog skulle säga inte passar för en barnbok. Vissa tjatade lite på mig och undrade varför jag inte läste ut den någon gång. Men jag tyckte ändå det var lagom lång tid jag läste ut boken på. Till skillnad från Det som nog skulle ta lite längre än ett år att läsa färdigt. I alla fall; boken Vägen är fortfarande i färskt minne. Även om jag inte gett sken av det så tänker jag fortfarande på de platser jag fått uppleva genom boken. Så jag skulle säga att boken är helt klart värd att läsa. Både för vana och ovana läsare. Det lätta språket gör även den mest ovana läsaren till en van läsare…