Så många gånger jag stått och väntat på bussen. På denna busshållplats som befann sig på den här sidan av byn. På ett sätt var den här busshållplatsen en del av mitt liv. Eftersom jag hade tillbringat så lång tid att vänta på bussen. Och väl på bussen var det inget annat än väntan där också. Väntan till att man kom fram till skolan. Och väntan på att vi skulle komma någonstans. Var det inte lite filosofiskt att stå och vänta på bussen också. På ett sätt som kändes väldigt djupt. För medan man stod där och väntade på bussen fick man ju ta del av landskapet som bara fanns där. Och i Kättbo fanns det väldigt vild natur. Det kändes verkligen som man bodde i vildmarken när man bodde i Kättbo…