Om jag vill komma någonstans i mina texter så behöver jag gå tillbaka lite grann. Jag vet inte hur långt men det kan vara ett tag för att jag ska veta vad jag ska skriva för något…

Jag har ju så många minnen att skriva om Kättbo. Så många minnen som jag har i färskt minne. Allt från vad vi gjorde på gården till när jag var på besök hos någon kompis. Jag kan komma ihåg att vi var på besök i Kättboåsen en gång. Där fick vi se hur en koja såg ut. Och alla djur var bara en del av livet. En ganska stor del av livet faktiskt! Också var vi så många som var där. Så många som kom från så många olika ställen. Det som var speciellt var vilka många ställen vi kom ifrån. Några kom från Stockholm. Några var födda där. De hade växt upp där. Och visste inget annat. Det var lite speciellt. Att se hur de bodde. Var som att resa bakåt i tiden. Och se hur man levde förut. På gammalt vis. Och på ett vis som passade just för dem som bodde där…