Jag stod i ett förråd i Bonäs en gång i tiden när jag inte längre visste vad jag skulle skriva om. Då stod jag där och gjorde ingenting. Det var ju morfars. Till att börja med vågade jag inte röra någonting. Men den här gången hade jag ändå klättrat och satt mig där det fanns en massa plankor i hög. Det var alltså så många plankor att de täckte ett helt förråd. Och det var någon gång under de där loven jag hade haft från Brunnsvik. Jag var osäker på om farmor fått det där cancerbeskedet än men om hon hade fått det så var kanske det här ett sätt för mig att komma bort från det. Att liksom undvika det jobbiga med att en närstående fått cancerbesked…