Bilden var från busshållsplatsen i Kättbo. Vi brukade ofta åka därifrån när vi skulle till högstadiet. Livet hade ändrats så dramatiskt från det att byskolan hade lagts ner. Så pass dramatiskt att jag hade svårt att sluta tänka på hur dramatiskt det hade varit. Jag funderade hur viktigt det egentligen var att driva en byskola när nästan ingen gick på den. Eller så var det så att det var något annat som gjorde att folk ville att byskolan skulle fortsätta drivas. Något som hade med att man bodde där och att man därför skulle gå skola där också. Men nu fick vi alla lov att vänja oss vid att gå skola i Mora. Och det var något som kunde ta mer eller mindre tid beroende på hur lätt man hade sig att vänja sig vid den nya skolan. Och jag kunde aldrig vänja mig vid de trånga korridorerna och alla som skulle få lov att trängas där. Men så var det svårt att inse just då hur bra man hade som kunde gå i skolan från första början. Nu när man är vuxen önskar man att man tagit skolan mer seriöst. Men det är ju lätt att vara efterklok. Så istället får jag kompensera det genom att skriva om en plats som jag tillbringade stora delar av mitt liv på. En busshållplats. Men också en del av Kättbo. En del av Kättbo som levde kvar i mig…