På tågstationen fick jag lov att köpa tågbiljett för att komma någonstans. Jag skulle till Stockholm. Jag hade varit dit några gånger tidigare. Det var en stor stad med många platser att vara på. Men vart jag skulle nu visste jag inte riktigt. Jag hade inte riktigt bestämt mig än. Det brukade jag komma på vägen. Vart jag skulle någonstans alltså. Och jag kunde bara sitta där och låta tankarna vandra iväg. Det var ingen plats för att sova men kanske att vila. Jag tyckte om att göra saker på vägen. Som att läsa. Men jag tänkte att just nu ville jag bara filosofera. Över livet. Över djupa frågor. Jag hade en tanke att det jag var med om inte var verkligt vilket var märkligt eftersom jag var med om dem just då. Men det var en märklig tanke som jag inte la mycket vikt vid till en början i alla fall. Men snart började saker och ting bli allt märkligare och märkligare. Folk som gick på tåget tittade på mig. På ett sådant där sätt som sa mig att det här inte var verkligt. Känslan var att jag inte kunde vara kvar där men jag hade ingenstans att ta vägen. Till slut gick jag bara av tåget och hamnade bara bland en massa folk. Som alla skulle till sina ställen och jag kände mig vilsen bland allt folk. Tills jag vaknade upp i en säng i Nyköping och insåg att allt hade varit en dröm…