Nu har jag sett avsnitt 3 av Tunna blå linjen och oh boy vad den bjöd på mycket. Till en början fick man följa med när en knarksmugglare greps. Men jag skulle nog säga att avsnittet mycket handlade om känslor. Både besvarade och obesvarade. Det här med kärlek är ju komplicerat. Men det verkar ändå som det löser sig med tiden. Någon säger förlåt. Någon gång måste man ju göra det också. Om man betet sig illa mot en person. Eller om man inte varit tillräckligt närvarande. Jag ska försöka sammanfatta avsnittet med några få valda ord. Kändiskap. Utsatthet. Död. Och inte död. Men närapå. Det var närapå att en dog där i det här avsnittet. Men det finns ju så mycket annat också. Att skriva om. Hur det är att vara polis. Vilka känslor man får möta. Motstridiga känslor. Inte alltid så snälla kommentarer. Men det är ju så det är att va polis också. Man kan ju inte förvänta sig något annat. I det här avsnittet fick vi se samhällets skuggsida också med några människor som bodde under en bro. Också där en person nära döden. Men det löste sig till slut. Sen undrar jag hur det går med en annan relation. Å ena sidan verkar han intresserad av den ena, å andra sidan den andra. Jag undrar hur han ska ha det egentligen och kan inte få nog av det här dramat. Men det slutar i alla fall med att en av dem får gå i terapi trotts att hon inte vill det. Kanske det är där som hon passar som bäst. Jag vet inte riktigt…