Det är nu ett antal år sen Rasmus flyttade ifrån oss för storstan. Jag vet inte om han är medveten om det men han glömde ju faktiskt oss fårskallar i Dalarna. Eller glömde och glömde; Han såg ju till att vi hade ett boende i Loka, sedan flyttade han. Vi har det bra här; jag, lill-Greta och våra lamm. Men vi kan sakna att vara i Bonäs. Speciellt när vi rymde från hagen och Rasmus tillsammans med sin mamma fick lov att fånga upp oss. Det var då som även hans mormor och morfar levde. Men det var så länge sedan vi bodde i Bonäs nu. Numera bor vi i Loka. Och några andra tar hand om oss. Några som bor här. De måste de ju göra om de ska ta hand om oss. Utfodra oss och andra liknande saker. Det var så länge sen som vi bodde i Bonäs nu. Men tiden går ju på och allting förändras. Jag börjar känna mig rätt sliten efter alla dessa år. En vanlig livslängd för ett får är ju trotts allt inte så långt. Men jag kämpar på som vanligt. Äter mitt gräs. Och försöker i så stor utsträckning som möjligt vara ett medfår. Det är väl ändå det minsta man kan begära av mig. Och nu när det gått så många år så tror jag inte heller att Rasmus kommer ihåg oss. Vi är nog bara något som man glömmer bort enligt honom. Och det vore ju lite syn om han hade gjort det…

Hälsningar

Fåret Ingeborg