Jag börjar få allt svårare att hitta på saker att skriva om Kättbo om. Men jag har en grej där jag var i skogen utanför huset i Kättbo. Nästan varje dag efter skolan så rymde jag ut i skogen. För att bara vara eller något liknande. Egentligen visste jag väl inte riktigt vad jag skulle göra i skogen. Det lärde jag väl mig först på gymnasiet i Älvdalen. Där jag började Naturguidesutbildningen där jag lärde mig att göra upp eld utan att tända upp skogen genom att gräva bort mossan. Man fick vika undan mossan med alla rötter och så och så fick vi göra upp eld utan papper. Vi fick använda näver och torra kvistar. Så jag lärde mig mer när jag gick i Älvdalen. Även hur man klädde sig rätt. Så jag kan sakna det utelivet. Men i Kättbo var jag varken klädd rätt eller hade någon kunskap om hur man skulle klara sig ute. Jag har egentligen svårt att begripa hur jag klarade mig att vara ute så mycket som jag gjorde i Kättbo. Men jag kan också minnas katten Elvin och getterna och alla andra djur vi hade då. Så nog finns det att skriva om Kättbo än. Det gäller bara att komma på vad jag vill skriva…