När jag var till Kättbo så var vi en sväng till Tiberget. Kanske att det var det jag tänkte på. Jag kan min lillebrors pappa Micke visade oss en potatisodling han hade där. Men det kändes litet krystat och stelt. Kanske att det blev lite för mycket? Jag vet inte riktigt. För att ta oss dit fick vi lov att byta bil i Venjan. Och en gammal pensionär följde med som Micke kände väl. Och efter det så plockade vi hjortron på ett ställe som låg nära Kättbo. En myr av något slag. Men sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Jag vet inte om jag vill komma ihåg så mycket mer. För mig räckte det med att jag hade tagit kort på Kättbo. Tyckte jag. Men att Micke ville visa Tiberget gick ju också bra. Då fick jag vara med på ett litet äventyr. En resa. En dröm. Numera är det här nog platser som jag bara skulle drömma om. Som jag skulle resa i. Resa i drömmarna. Det som kallas att drömma. Och jag drömmer att jag är Tillbaka i Tiberget. Genom skrivandet…