Jo det skulle jag nog säga att jag är. Jag är nog ganska bra på att känna av när någon mår dåligt i en grupp. Jag har fått göra det rätt länge. Känna av stämningar. Vara en bra människokännare. Och framförallt vara en medmänniska. Det tror jag är viktigast. Eftersom verkligheten är så rå och kall. Man måste ta hand om varandra. Visa medmänsklighet. Vilket är lättare sagt än gjort. Men jag försöker i alla fall och det är väl alltid en början…