Så här dagen efter tänker jag extra mycket på de döda. Det blir lätt annars att festligheterna slår tillbaka på en och man drabbas av någon slags mental baksmälla. Födelsedagen var det mest min lillebror som planerade. Så jag behövde bara sitta tillbaka och njuta. Men jag kan ändå fundera vad man ska göra en sån här dag efter. Imorgon ska jag ju arbeta. Men det är inte det jag vill prata om. Vad jag vill prata om är alla andra gånger jag har haft en sån där dagen efter känsla och känt att jag inte orkat göra någonting. Jag tänker framförallt på festerna i Brunnsvik. Förmodligen har jag kryddat historierna lite om hur det var att bo där. Men för det mesta var det nog precis så som jag skrev det. Och en gång somnade jag nästan på en soffa i vardagsrummet i mitt internat Folkhemmet. Det är lätt att bli lite vidskepelig en natt i Brunnsvik. Men vidskepelig är precis vad jag vill bli när det kommer till mitt skrivande. Eller det hade något med journalistiken att göra. Något om att bli utmattad. Jag tror jag måste gå igenom alla texter som jag har om En natt i Brunnsvik. Annars blir ingen bok skriven…