Om du kunde få ditt husdjur att förstå en sak, vad skulle det vara?
WordPress undrar om jag kunde få mitt husdjur att försöka förstå en sak, vad skulle det vara. För det skulle jag behöva ett husdjur i så fall. Men om det vore en hund så skulle jag nog vilja att den förstod vad jag pratade om. Annars vore det väl rätt pinsamt. Att prata med sin hund alltså…
Nu har man fått se mer av miljön I The last of us. I början så får vi följa en slags forskare som är expert på det här svampviruset. Hon tas med av några militärer som visar henne ett exemplar av de infekterade. Hon får se svampen i mikroskåp och får sen se själva den infekterade i skyddsutrustning. Hon skär i den döda som är full av sådan svamp och skär loss lite svamp från dess mun. Det är ungefär då hon inser allvaret i det hela. När militärerna frågar vad de ska göra, om det finns någon medicin eller vaccin, så svarar hon att det inte finns någon medicin eller vaccin. Det enda man kan göra är att bomba svarar hon. Efter det faller hon i gråt och ber om att bli skjutsad till sin familj en sista gång. Sedan kommer inledningen. Efter det får vi följa Joel, hans tjej och tjejen som blivit infekterad. Vi får följa med i det dystopiska landskapet med allt vad det innebär. Det stöter också på zombies som försöker smita dem. Men de hinner ta livet av dem innan de gör det. Det är verkligen en mardrömsscen att se dessa zombies. Hur deras kroppar förvandlat från vanliga människokroppar till de deformerade svampzombies som de är nu. Det är en scen som är svår att få ur skallen. Och det vill jag nog inte heller. Men så mycket mer innehåller nog inte det här avsnittet…
Så här dagen efter tänker jag extra mycket på de döda. Det blir lätt annars att festligheterna slår tillbaka på en och man drabbas av någon slags mental baksmälla. Födelsedagen var det mest min lillebror som planerade. Så jag behövde bara sitta tillbaka och njuta. Men jag kan ändå fundera vad man ska göra en sån här dag efter. Imorgon ska jag ju arbeta. Men det är inte det jag vill prata om. Vad jag vill prata om är alla andra gånger jag har haft en sån där dagen efter känsla och känt att jag inte orkat göra någonting. Jag tänker framförallt på festerna i Brunnsvik. Förmodligen har jag kryddat historierna lite om hur det var att bo där. Men för det mesta var det nog precis så som jag skrev det. Och en gång somnade jag nästan på en soffa i vardagsrummet i mitt internat Folkhemmet. Det är lätt att bli lite vidskepelig en natt i Brunnsvik. Men vidskepelig är precis vad jag vill bli när det kommer till mitt skrivande. Eller det hade något med journalistiken att göra. Något om att bli utmattad. Jag tror jag måste gå igenom alla texter som jag har om En natt i Brunnsvik. Annars blir ingen bok skriven…
Hur ska en bra ledare vara?
WordPress undra hur en bra ledare ska vara. En bra ledare ska lyssna på folket. Den ska kunna guida folket genom lätta och svåra stunder. Precis som vi fick göra i Naturguidesutbildningen. Men hur var det då på Naturguidesutbildningen? Jag kommer inte riktigt ihåg. Alla minnen från Brunnsvik ligget i vägen. Men jag har några minnen. Fragment från en tid som för länge sen är över. Hur jag försökte guida en grupp i Grövelsjön eller Fulufjället. Det fanns så specifika platser där. Vissa gick guida på, vissa gick inte. Då fick vi vandra istället. Och så mycket som vi vandrade då tror jag inte att jag gjort någon gång sen dess. Men tillbaka till frågan om vad en bra ledare är. Jag tror en bra ledare är en person som ser till att ingen hänger efter om det är en grupp det handlar om. Kanske låter den här personen de lite långsammare gå längst fram i ledet medan de snabbaste går längst bak. På det viset måste de snabba anpassa sig till de långsamma och det blir mer rättvist. Men det är väl först och främst en bild jag tänker på där en vargflock har ordnat upp det så att de långsamma går längst fram och de snabba längst bak. Men nu vet jag inte om det är så. Jag säger bara att det kanske är bra om man ordnar upp det så om man vill vara en bra ledare. Men det är väl bra om man inte är självgod också. Vilket det tyvärr finns allt för många av i dagens samhälle…
Skogsnytt 