Tänkte skriva om skrivandet rent allmänt och hur det går med det. För det går väl bra. Jag tycker att sådana här små övningar är bra då man får skriva om något litet videoklipp är bra. Men hur det går för skrivandet i övrigt vet jag inte riktigt. Det känns som jag har alldeles för många idéer i mitt huvud som jag inte förverkligat. Idéer som tar sin början i Brunnsvik och som alltid tagit sin början i Brunnsvik. En gång när jag låg och sov i soffan. Väcktes jag plötsligt av att någon knackade på fönsterrutan. Men när jag tittade dit var det ingen där. Så jag återgick till min slummer. Då knackade det en gång till och den här gången när jag tittade dit så fick jag syn på ett par röda ögon i mörkret. De försvann lika snabbt som de kom fram och jag var som paralyserad. Visste inte vad jag skulle göra. Men beslutade mig till slut för att gå ut. Resten är historia. Jag har allt skrivet. Jag behöver bara ordna upp i texterna. Se till så att inget smiter i väg så att berättelsen blir helt obegriplig…

…

Jag tror jag får ta en rejäl funderare över vad jag ska skriva härnäst. Det går inte att skriva som jag gjort nu. Att skriva in sig själv i historien. Man får hitta på en karaktär. Typ Kasper. Och också han kan bo i Brunnsvik. Vara med om samma saker som jag har varit med om. För det finns så mycket historia i Brunnsvik. Historia som jag inte hunnit ta reda på än. Men jag har tänkt att jag ska läsa de böcker jag har om Brunnsvik. Men just nu räcker det att läsa tidningen Skriva. Gott och väl det är så himla mycket att läsa. Hela tiden och jag funderar hur det ska gå med det här skrivandet. Precis som jag funderar på en massa andra saker i livet. Mina nära och kära. De som är döda och som jag saknar så mycket att det gör ont. Jag minns farmor. Hennes hesa stämma. Hennes sönderrökta lungor. Det som skulle komma att bli hennes död. Cancer…