Dagligt skrivförslag

Var ser du dig själv om 10 år?

Visa alla svar

WordPress undrar var jag ser mig själv om tio år. Jag är rädd för att svara på samma plats som jag är nu. Förhoppningsvis har jag gått någon folkhögskola under den tiden. Exempelvis Jakobsbergs Folkhögskola. Jag får lite ångest av själva frågan eftersom jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv. För tio år sen gick jag en folkhögskola som hette Brunnsviks Folkhögskola. Livet var så annorlunda då från nu. Men jag tycker inte om att blicka bakåt och tänka att det borde jag göra annorlunda. Däremot är väldigt många av mina texter utspelade i Brunnsvik. Men det gör inte att jag blir nostalgisk för det. Det finns många jag saknar i mitt liv, många som har gått bort. Personer som jag aldrig kommer få åter. Hur ska jag någonsin kunna sluta sörja de som har dött? Jag tror inte att jag kan det. Jag tror att sorgen bara blir värre och värre år för år. Det enda jag kan göra är att skriva bort den. Och skriva det gör ju jag. Så vad var frågan nu igen? Var jag ser mig själv om tio år? Förhoppningsvis på en resa för att finna mig själv. Jag tror jag behöver det. Jag tror jag behöver ta mig bort. Långt bort. Där inte många människor finns. Och finna mig själv på något viss. Det kanske finns någon vetenskap som säger hur man finner sig själv, jag vet inte riktigt, men jag kan i alla fall prova. Om inte annat så är jag nog kvar på mitt boende. Jag har ju varit till Kättbo och tagit mina kort. Frågan som kommer till mig är; vad kan jag skriva som är intressant? Och tänker rent spontant att jag inte kan skriva om lägenheten i alla fall. Men om Brunnsvik kan jag alltid skriva. Om alla de små ställen som man kan vara på där. Vardagsrummet i Folkhemmet, musikarnas internat, biblioteket och kontoret i biblioteket. Vad nu det har med något att göra. Jag tror att jag får tänka igenom ordentligt vad det är jag vill skriva om och återkomma sen. Men jag vill inte att det ska gå tio år och så visar det sig att jag dött någon gång under den perioden. Jag har fortfarande så mycket att leva för. Jag vill inte dö och jag vill inte att någon dödar mig. En grej som kan tyckas rätt självklar men när jag träffar vissa personer så undrar jag om det är det. De har något mordiskt i blicken. Jag får bara hoppas att jag lever om tio år och berätta då om vad jag fått upplevt…