Jag funderar vad jag ska göra härnäst. Jag funderar vad jag ska göra av dessa dagboksanteckningar. Det normala hade väl varit att man jobbar och sedan hållit tyst om det. Men jag håller aldrig tyst. Är det ett problem för mig? Jag vet inte riktigt. Jag tror inte det. Jag tror det är ett behov jag har att få prata av mig lite. Och sedan hoppas jag att någon orkar läsa det jag skriver också. För det är väl lite därför som jag skriver också? För att underhålla mina läsare? Vilket ju är svårt i sig. Jag menar; hur underhåller man sina läsare? Med ord? Det är inte precis som att spela in en video och lägga upp på youtube. Jag tänker mycket på det jag skriver och de jag skriver för. Jag tycker att det är viktigast att tänka på läsaren. Det är ni som i slutändan bestämmer vad jag ska skriva för något. Så vad ska jag skriva för något? Något som är till för läsaren och som går att läsa. Jag har arbetat länge idag. Det är jobbigt att sopa grus. Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre. Men jag kan inte låta bli att tänka på att mina arbetskamrater, de har varit där längre än mig. De får göra mer än mig. Och jag hade kunnat utöka tiden men jag vet inte om jag hade orkat det. Jag tycker det är nog så mycket att göra som det är. Jag vill skriva. Jag vill slippa tänka på allt jobb som finns. Jag vill bara vara. Mig själv. Tänk att det ska vara så svårt i ett samhälle där man bara ska tänka på sig själv. Som är så egocentrerad. Eller det kanske är just det den inte är? Det som samhället är till för att vara till för individen. Det kunde jag se när polisbilen stod utanför polishuset och var på väg någonstans eller när ambulansen stod utanför ICA och skulle handla något. De är en del av samhället. Jag bara önskar att det var enklare att ringa dem. Polisen alltså. Men jag fortsätter skriva om saker jag får vara med om dagarna och hur det påverkar mig rent mental. Och jag upptäcker att det är alldeles för många saker som jag inte tänkt om att skriva som jag skriver om nu. Men i slutänden är det läsaren som bestämmer allt. Vad jag ska skriva för något och hur jag ska skriva det…

Idag har jag sopat grus. Det var ungefär så glamouröst som det låter. Och det tog ungefär den tid som vi hade på jobbet, nämligen en timme. Vad har jag gjort mer på jobbet idag då? Jag kan bara tänka på allt det grus som vi sopade. Det kanske blev lite onödigt mycket till och med eftersom en på jobbet sopade hela gången också skulle vi gå där med skottkärran och sopa upp alla högar på spaden. Men det gick bra. Det var inte för jobbigt. Och gruset dumpade vi i en stor grop som hade blivit till längs med väggen på ett bostadshus. Efteråt gick en av cheferna med oss och visade en trädgård som hade blivit övergiven. Någon bodde där men de ville ändå att pallkragarna skulle bort och att jorden skulle krattas ut över hela gården. Sedan spelade vi Fia med knuff men hann inte spela klart förrän vi skulle därifrån. Mamma ringde mitt i Fia-spelandet och frågade om jag ville komma över. Och det ville jag. Väl där fick jag en jättegod kycklinggryta med ris till. Till det tittade vi på Sov gott med David Batra men eftersom jag aldrig haft problem med att sova förut så lekte jag med Bella i stället. Lekte dragkamp med henne. Och sedan tog det inte lång tid innan det var dags att åka hem till mig. Men innan dess skulle jag handla lite med mamma. Lite mjölk, mellanmål, Coca cola och choklad. Men sedan åkte vi hem till mig och nu funderar jag vad jag ska göra härnäst. Jag funderar vad jag ska göra av dessa dagboksanteckningar. Det normala hade väl varit att man jobbat och sedan hållit tyst om det. Men jag håller aldrig tyst. Är det ett problem för mig? Jag vet inte riktigt. Jag tror inte det. Jag tror det är ett behov jag har att få prata av mig lite. Och sedan hoppas jag att någon orkar läsa det jag skriver också…

Det var samma film som jag tänkte mig. The passion of the Christ alltså. Den var full av blod och tortyr. Jag kan inte tänka på något annat på grund av det. Vilket är lite jobbigt, men man vänjer sig. Är det inte lite otäckt? Att man kan vänja sig vid att se andra torteras på det sättet? Nu vara det ju inte många andra än just Jesus som torterades men likväl torterades han. Han slogs med piskor som hade som några slags spikar i sig som när de slogs mot honom fastnade i köttet så att en stor bit köttslamsas slogs ur kroppen på honom. Den scenen var nog otäckast. Men det var inte bara hemskt. Det fanns tillbakablickar på hans liv i övrigt. Det var bara det att de otäcka delarna tog över. Så till slut var det de enda man tänkte på. Så det är en film som jag tycker är mycket bra. Och som jag tycker är värd att se igen. Om jag nu skulle göra det någon gång. Vilket jag inte tror blir på den närmaste tiden i alla fall. Jag har för mycket terror att bearbeta efter att ha sett den här filmen. Terror man får av att se tortyr…