WordPress vill att jag beskriver en risk som jag tog som jag inte ångrar. På det måste jag nog svara när jag började på Brunnsviks Folkhögskola. Det var ju en risk eftersom jag aldrig hade gjort något liknande förut. Jag hade aldrig på allvar börjat skriva. Det blev mer på riktigt när jag började där. Också var det ju lite roligt också. Hur länge sen var det nu som jag var där? Nio år? Så mycket som förändrats sen dess. Bland annat har ju Sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen. Och det vet vi ju alla vilket litet skitparti det är. Dyngspridare är vad de är och kommer alltid att vara. Men så tillbaka till vilken risk som jag tog som jag inte ångrar. Det finns ju så mycket mer att berätta om Brunnsvik som jag inte har plats med här. Jag hade i alla fall slutat naturguidesutbildningen i Älvdalen så jag var lite mör efter alla studentfester och liknande saker. Vad exakt fick mig att lämna Älvdalen för Brunnsvik? Det var nog inget val jag hade. Jag hade tagit studenten och fick inget jobb. Brunnsvik var som en räddning för mig när inga andra alternativ fanns. När jag inte längre hade något val. Men jag ville ju också gå Brunnsvik ord. Men nu är utbildningen höljt i glömska. Vår lärare är död och alla före detta elever är utspridda över landet. Är det en bra sak? Eller är det något man bara kan förvänta sig efter så lång tid? Jag vet inte riktigt. Vad jag ska svara på det. Men jag antar att det är bra att vi får se mer än bara ett ställe. Men jag hade nog tyckt det vore kul med en återträff någon gång. Men det får bli ett senare projekt i så fall…