WordPress undrar vilken som är min favoritgenre av musik. Jag skulle inte säga att det är en genre men pop typ. Annars har jag jättemånga album med filmmusik som jag samlade när jag bodde hos mamma. Jag trodde typ att jag behövde det för att klara av att bo hos henne. Men i det fallet var det nog snarare hon som behövde stå ut med mig. Efter att jag flyttat från mamma så har jag kunnat lyssna på mer varierad musik. Men det är ändå något speciellt med filmmusiken. Något som ingen annan musik har. Det är den här sorgen som jag känner igen mig så mycket i. Sorgen efter min farmor, morfar, mormor, Örjan Svedberg och Stig Holmberg. Den sorgen mildras lite grann även om den inte helt kan försvinna. För det är väl så med sorg att man alltid får leva med den. Man får bara komma på hur. Också går dagarna. Och man undrar vad man gör av sitt liv. Men man har fortfarande den här filmmusiken att lyssna på. Filmmusiken som lindrar ens sorg. Och som får en att minnas varför man började skriva från första början…