Jag har så himla mycket att skriva om när det kommer till Kättbo. Men jag har också mer att skriva om när det kommer till den där graperfruktplantan. För den fanns också med bland alla mina växter som jag hade då för tiden. Jag saknar smaken av ärter. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. Nu skulle jag skriva om Kättbo. Och jag har så himla mycket att skriva om Kättbo. Saker som jag gjorde där och som jag fortfarande minns. Vad var det? En gång högg vi ved. En annan gång plockade vi bär. Det var lite varierat vad vi gjorde där. Men framförallt levde vi där. Vi levde där och vi gjorde det på vårt eget lilla vis. I början fick jag lära känna de andra barnen i Siknäs skola men efteråt var jag mycket i Tiberget också. Jag kan inte fatta hur vi orkade med, hur Micke fortfarande orkar med, att bo där. Så mycket som behöver göras hela tiden. Eldas för varmvatten. Men nu har jag för mig att han skulle skaffa bergvärme till huset i Kättbo så det kanske blir bättre trotts allt. Men jag kan minnas hur det var och det kanske inte var så konstigt att jag gick ut i skogen varje dag efter högstadiet för att slippa alla måsten som hela tiden lades på en. Alla läxor som man hela tiden fick lov att göra. Jag tycker synd om de barn som idag går i högstadiet. Jag minns en tid som var full av måsten och läxor och jag skulle nog inte vilja byta liv mot någon högstadieelev idag. Inte för alla liv på jorden. Skulle jag vilja byta liv med de som är högstadieelever idag. För jag vet vad de får gå igenom. Jag har själv gått igenom det. Och det som jag gått igenom kallar jag själv för helvetet på jorden…