WordPress undrar vad som är historien bakom mitt smeknamn. Sumsar eller Mustmas är smeknamn som min storebror Pontus satte på mig. Jag kan minnas att jag var mycket besvärlig mot honom. Att jag hade bitit honom när han bar iväg mig för att jag hade varit strulig. Han hade fått märken från där som jag hade bitit. Jag vet inte vad det har att göra med mitt smeknamn dock. Eller det kanske har allt med mitt smeknamn att göra. Det är ju trotts allt min storebror jag pratar om. Jag har varit en riktigt pain in the ase för honom. Jag vet det för jag bet honom. Så många gånger. När han bar iväg mig för att jag hade varit strulig. Vi bodde i Stjärnhov då. Jag, mamma, storebror och mammas man Micke. Jag kommer inte ihåg mycket från den tiden men det jag kommer ihåg är guldkorn från den tiden. Från när vi bodde i det vitbruna huset. Från när vi satt ute i gräset. Från när jag lekte i sandlådan. Tiden var så annorlunda då. Jag hade andra vänner. Andra klasskamrater. Hade man ens klasskamrater då? Jag tror inte det. Jag kan bara minnas skolan vi gick i. Skogen vi lekte i. Klätterstenen med sitt speciella utseende. Den hade formen av en glad och ledsen gubbe, det man brukar se på vissa teateruppsättningar, bara det att det här var en lekplats. Och det fanns säkert andra saker vi gjorde i Stjärnhov men det var det jag mindes av lekplatsen. Att vi lekte i den här klätterställningen. Så vad har det med mitt smeknamn att göra? Inte så mycket. Jag tänkte bara att det kunde vara kul att höra lite bakgrundshistoria till mitt smeknamn. Det är trotts allt en så stor del av mitt liv. Mitt smeknamn alltså. Som är Sumsar eller Mustmas. Som framförallt min storebror kallat mig. Vi har gjort så många grejer tillsammans. Sett på bio, vandrat Siljansleden, rest till Cypern. Då tillsammans med storebror, pappa, hans fru och hans frus son. Det är så mycket som vi gjort tillsammans. Att jag inte riktigt vill lämna det än. Jag vill befinna mig i den känslan ett litet tag till. Det är så tråkigt att växa upp. Folk växer upp, skaffar ett jobb, skaffar körkort, gifter sig, skaffar barn. Och var är jag i allt det här? Igår var jag och badade. Och idag har jag sett filmen Deadpool. Men jag vet vad jag skriver för något. Det är bara det att det tar sån tid. Att skriva något som betyder något. Man hinner ju bli gammal innan man hunnit skriva färdigt. Men jag måste säga att den där boken från Jan Guillou som heter Slutet på historien är mycket bra! Jag önskar att jag kunde skriva så en dag. Men kanske en dag att jag kan skriva så? Ett önsketänkande från min sida. Men tänk om det inte är önsketänkande från min sida? Tänk om det faktiskt går? I så fall har jag så extremt mycket att skriva om. Och så extremt mycket att berätta om. Det kommer vara svårt att hänga med i alla svängar som jag gör. Men nu får ni hålla i något riktigt hårt för nu är jag i farten. I skrivarfarten. Så många ord och så lite tid. Jag bara skriver och skriver. Om en gång när jag bodde på en plats som hette Brunnsviks Folkhögskola. Nu får jag inte bli långrandig igen. Då förlorar ni intresse. Nej bättre att berätta om en annan person som heter Kasper som varit med om en liknande resa som jag varit med om. Skrivandet tar verkligen tvära vändningar ibland. Det gäller bara att uppmärksamma dem och eliminera dem bäst man kan. Kill your darlings, som det heter. Så många darlings som jag dödat. Jag har inte mycket kvar. Att skriva om. Vad var det jag skulle skriva om från första början? Vad är historien bakom ditt smeknamn? Jag tror jag gett svar på den frågan redan…