Brand, Nyköping

I terräng brand. Klockan 19:28 ett larm inkommer om en brand utomhus i Oxbacken i Nyköping. När räddningstjänst dit kommit konstaterar man att det verkar som att branden kan vara anlagd. Detta efter att man hittat foliebitar på platsen. På plats har polisen varit och kontrollerat. En anmälan om skadegörelse genom brand har upprättats.

Källa: Polisen.se

WordPress undrar vilka som är mina tio bästa favoritfilmer. Jag börjar med Inception, Batman Begin, The dark knight, The dark knight rises och Bladeruner 2049. Efter det tycker jag att Interstellar är väldigt bra. Sedan funderar jag på vad för filmer jag tycker är bra. Filmerna i The Conjuring-universumet tycker jag är väldigt bra i å för sig. Där har vi bland annat The nun, The conjuring och The Conjuring the devil made me do it. Efter det så kommer The nun två så jag får avvakta tills den kommit ut innan jag kan skriva något om den. Men jag ser fram emot att se den oavsett om det är i en biograf eller framför datorn…

Har varit på möte med boendet. Det gick väl bra. Jag vet inte riktigt vad som pratades om på mötet. Jag antar att vi skulle prata aktiviteter. Det kom lätt in på vad någon tyckte om någon person. Att som jag, komma med en nyhet, att någon har dött var inte det lättaste. Men jag tror det blev bra som det blev nu: Att jag fått ett eget datum där jag kan prata om de här sakerna. Jag bara önskade att de boende kunde ta till sig lite mer av det man hade att säga. Nu satt en person där och sa ingenting medan jag berättade att en person hade dött. Vad hade en normal reaktion tänkas ha varit? Vad hemskt! Det ska jag genast skriva om! Ingen säger att de vill skriva om det. Och det gör mig så frustrerad…

Men tillbaka till att jag fått ett eget datum att prata om de här grejerna. Det är väl bra att jag får prata med personer som är genuint intresserade av det man har att säga? I alla fall sa jag att han inte fick skriva att jag ska prata om polisen och vad de gör; det är inte det journalistiken handlar om även om det är en stor del av vad journalistiken handlar om. Men jag är rädd att många skräms iväg när man säger så. Bättre då typ att säga att det handlar om journalistikens grunder. Hur man typ skriver en notis på femtio ord eller 200–300 tecken. Det har jag känt att jag velat prata om länge. Sen har jag ingen aning om hur det här mötet kommer bli. Men det får vi se då. Just nu skulle jag vilja skriva om något helt annat. Något som skulle kunna distrahera mig från det journalistiska skrivandet…

Som vad jag gjorde i Dalarna. Att jag varit både i Älvdalen och Brunnsvik. Vad betyder det att jag har varit tillbaka i Älvdalen och Brunnsvik? Älvdalen vet jag inte men Brunnsvik så har jag fått komma tillbaka till där allting börja. Eller hur man nu säger. När jag satt och pratade om de här grejerna med Erik Wadman så kändes det som han hade svårt att ta till sig det jag pratade om. Eller så gjorde han det, jag vet inte riktigt. Grejen är väl den att jag har fått prata av mig med någon om allt jag har varit med om och det har varit skönt att kunna prata om det man känner för. Så många skolor som fått lov att stänga för att det inte gått att ha de kvar. Jag har ju också varit med om en annan skola, Siknäs skola, stängts ner. Och nu Brunnsviks Folkhögskola. Men jag tror det är bra om jag skriver om det som hände efter Brunnsviks Folkhögskola. Att jag satt i Rosa Huset i Mora och inte visste vad jag skulle skriva. Hur jag slösurfade på internet och såg allt som hände i Brunnsvik på distans. Hur jag samtidigt försökte ta körkort och söka jobb. Det kan inte ha varit lätt att leva det liv jag levde då. Men ändå tog jag mig igenom det på något vis. Jag tänker mig att jag vill skriva något om snöstormen. Något om hur det är att pulsa genom djup snö. Kanske söka skydd genom att gräva ut en bivack ur den djupa snön. Det som jag inte gjorde i slutet av Älvdalstiden. Eller hur tänker jag mig att jag vill formulera mig? Vill jag skriva om något helt annat som inte har med Älvdalen att göra? Vad i så fall? Kanske att drömmarna om högstadiet kommer ikapp mig? Eller drömmarna om de vita sterila rummen där väggarna ser ut att vara av papper? Jag kan ha min utgångspunkt i Rosa Huset i alla fall så får vi se var jag tar vägen efter det. För som det är nu känns det inte som jag kan skriva om Skattungbyn, Bonäs eller min tid i mammas lägenhet i Nyköping. Kanske om min tid i mammas lägenhet i Nyköping. Kanske att det är just precis det jag vill skriva om förresten. Hur det var att bo där och hur det va att va där. När jag blev tagen av polisen och hamnade i ett vitt sterilt rum. När jag jobbade på Tonys pizza och diskade plåtar och vek kartonger. Jag känner att jag börjar bli lite långrandig nu men kan väl säga lite kort att jag fortfarande tycker det är orättvist hur det har blivit. Men som idag så har jag trimmat gräs i lite över en timme och då är det ju lätt att man glömmer sådana saker. Vad man kunde ha fått gjort i stället. Eller så kanske det bara är dags att glömma det som man varit med om på Tonys pizza. Men det känns ändå som jag har något kvar att skriva om det. Om när jag står och viker kartonger. Och märker en kall bris komma från väggen. Upptäcker att väggen är gjord av papper. Får lov att flytta på kartongerna lite för att undersöka saken närmare. Råkar ha sönder väggen så att en mängd snö väller ut på golvet. Vad ska jag göra där i snön när jag gått lite längre? Hur ska berättelsen börja? Den ska börja med att jag går upp på morgonen och äter min frukost och att jag tar min cykel till Tonys pizza. Vad mer finns det att berätta? Kanske att jag har haft någon dröm där jag varit mitt ute på öppet hav och känt att jag varit på väg att drunkna. Och precis när jag varit på väg att drunkna så vaknar jag upp i min säng i min mammas lägenhet i Nyköping…

Idag har jag inte gjort något särskilt. Jag började med att gå upp på morgonen och göra ett par polarknäckemackor med pulverkaffe till. Sedan satt jag ner och såg på när Matinbum spelade Garten och banban fyra vilket han inte tyckte om. Efter det gjorde jag en Varma koppen med sparrissmak och såg på när UFOsxm spelade Minecraft fast att The end inte var The end. Det var lite mer tillsatt i det spelet. Sedan tog jag bussen mot busstationen och som vanligt var det inte så mycket folk på bussen. Tog bussen mot Spindelplan och väl i Spindelplan så fanns det inte så mycket att göra. Eller jo det gjorde det. Jag fick börja med att åka åkgräsklipparen som jag var ovan med. Efter det trimmade jag gräs och jag trimmade så mycket gräs att det blev övermycket gräs. Min arbetshandledare visade mig var jag skulle trimma någonstans men jag fortsatte ännu längre bort utan att jag behövde några riktlinjer av min arbetshandledare. Jag trimmade runt en parkering och ett träd och dess rötter. Jag tror klockan blev närmare 14:20 innan jag slutade så jag måste ha jobbat i en timme och tjugo minuter. Ett antal gånger tog jag uppehåll för att justera selen som trimmern satt på men fick till slut till det så att det satt bekvämt på mina axlar. Det är något speciellt med att ha en motor bakom sig och ett roterande snöre framför sig som klipper gräs. Man blir alldeles i trans och glömmer bort tiden som jag gjorde nu. När jag gick till de andra så var de i full färd att rensa ogräs. Eller Patrik rensade ogräs, Veronika stod och pratade med någon och den andra Patrik höll på att klippa gräs med åkgräsklipparen. Så vi avslutade det vi höll på med och gick till garaget. Lämnade av oss våra grejer och gick till våran lokal. Efter det gjorde vi inte så mycket mer. Mamma ringde och frågade om jag skulle till henne men jag berättade att jag skulle på boendemöte ikväll så jag kunde nog inte det. Dessutom hade min lillebror Linus tagit bilen till sin syster Ann-Sofie så jag hade ändå fått lov att ta bussen hem igen i alla fall. Så jag gick och handla och jag handlade mjölk, iskaffe, mellanmål, bregott, apelsiner, punschrullar, Coca cola, Mer pärondricka, pajer, matlåda och choklad. Sedan tog jag bussen men missade första bussen så jag fick ta andra bussen. Jag blev lite stressad när bussen stod bakom rödljus och inte kom längre men jag hann precis med bussen till Brandholmen. Och nu är jag hemma och har packat upp alla mina grejer. Iskaffet och punschrullarna ska jag ha till boendemötet ikväll. Jag funderar vad vi ska prata om på mötet ikväll. Jag vet i alla fall vad jag ska prata om på boendemötet ikväll. Och det är trafikolyckan, misstänkt farligt föremål och den försvunna personen som senare hittades avliden. Hur gör man för att undvika att någon avlider? Jo man skriver om det. Och man skriver mycket. Så pass mycket att det blir övermycket. Jag hade nog kunnat ha en lektion i hur man skriver journalistik för er som är mina Facebookvänner. Det känns som jag har så mycket att lära ut. Hur man skriver en notis, att man ska hålla sig till max femtio ord eller 200–300 tecken. Men mest skulle jag nog prata om den avlidna personen. För något går för långt när en person avlider…