Idag har varit en lång dag. Idag har jag trimmat gräs. Men den började med att jag gick upp på morgonen. Gjorde mig ett par polarknäckemackor, pulverkaffe och satte mig och tittade på när UFOsxm tillsammans med Kimmypower spelade moddat minecraft. Med Pokemons alltså. Sedan var det dags att ta bussen och det var nästan ingen på bussen när jag åkte till busstation. Lite mer var det när jag åkte från busstation. Och jag åkte från busstation till Spindelplan. Väl i Spindelplan så hälsade jag och bytte om. Tanken var att vi skulle klippa gräs med åkgräsklipparen men när vi gick till garaget för att tanka åkgräsklipparen så var tanken tom. Så vi fick lov att åka och tanka på den också. Det blev en sväng med skrotbilen och det var rätt trångt där vi satt tre stycken i baksätet. Men det gick fort och snart var vi hemma igen. Jag fick trimma lite gräs och efter det fick jag köra lite med åkgräsklipparen. Som jag är mer ovan vid men det gick hyfsat bra ändå. Efter det fick jag köra åkgräsklipparen hela den långa vägen till garaget. Efteråt visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag satt mest där och stirrade ut i tomma luften. Vilket jag ju gjort förut men man vänjer sig liksom inte. I alla fall var det dags att byta om efter ett tag och mamma ringde innan jag bytte om och frågade om jag ville komma. Jag har för mig att hon sa att hon väcktes av Bella som skällde när det där larmet tjöt i hela Nyköping. Hon skulle i alla fall ut med Bella först och skulle eventuellt hinna hem innan jag kom till henne. Och vi satt så där en liten stund till och gjorde ingenting tills Patrik sa att vi kunde gå och byta om. Så jag skyndade mig att byta om och gick därifrån kort därefter. Väl hemma hos mamma så blev Bella som tokig men hon var bakom galler så hon kunde inte komma fram till mig. Men efter att jag klätt av mig och tagit av mig skorna så fick Bella komma fram till mig. Och hon hoppade upp och ner, upp och ner. Jag satte på tv;n som sände SVT forum, rapport och SVT forum. Utav det jag kunde uttyda av det jag hörde på SVT forum så var det kritik mot den nuvarande regeringen vilket jag tyckte var bra. Mamma höll på att laga ugnspannkaka och var klar någon gång under gudstjänsten. Vi åt ugnspannkaka med nygjord lingonsylt. Och på tv sände de gudtjänst, Egenland, Nyheter på lätt svenska, Nyhetstecken, Oddasat och Uutiset. Vi åkte iväg någon gång mitt i Uutiset eftersom jag skulle handla några andra grejer först. Vi började med att åka till Jysk. Där handlade jag några kuddpåslakan, täckpåslakan och några handdukar. Vi hann med en sväng till Lager 157 också där jag handlade ett par mjukisshorts och badshorts. Efter det åkte vi till ICA Maxi där jag kunde handla lite. Där handlade jag bland annat mjölk, Varma koppen, Coca cola, Mer pärondricks, Crispies, pajer, glassar och choklad. Efter det fick jag skjuts hem. Mamma följde med in till lägenheten med hunden Bella. Jag packade upp matvarorna och kunde äntligen slänga de trasiga kuddpåslakana jag hade. Det känns som jag missar något viktigt just nu. Något jag upplevde under dagen. Kanske var det när jag stod och trimmade gräs. Eller så var det när jag skulle byta om på Lager 157 till shorts. I vilket fall som helst har det varit en lång dag idag. Dagarna är som en maskin som bara går och går dag för dag. Man vet inte vad nästa dag har att erbjuda. Men lite kul var det i alla fall att köra åkgräsklipparen. Jag var lite ovan i början men vande mig allt mer ju mer jag körde. Jag får en liten, men bara en liten, flashback till när jag själv körde bil i Mora. Då körde jag bil till och med mamma. Vad hände med de dagarna? Odlingsutbildningen i Skattungbyn kom i vägen. Men är det verkligen en tillräckligt bra förklaring till vad som hände när jag bodde i Dalarna? Jag försökte, verkligen försökte, att ta körkort. Men farmor hade precis gått bort. Dessutom hade jag det här jobbsökandet att tänka på. Så saker och ting var absolut inte lättare förr. Men annorlunda. Hela tiden är den annorlunda. När vi ska gå upp på morgonen, gå till våra jobb, gå till affären. Ingen dag är den andra lik. Och man möter hela tiden nya människor. Det gjorde jag när jag stod och väntade i kön på Lager 157. Någon kille med ett tryck på t-shirten som skulle handla något som jag inte visste vad det var. Det är svårt att veta vilka människor man träffar och ska träffa om dagarna. Nu ikväll till exempel så träffade jag en personal som jag inte hade sett på mycket länge. Men om jag ska gå tillbaka till hur dagen har varit så har den varit mycket bra. Av någon anledning kommer jag att tänka på Kättbo när jag kommer att tänka på hur jag haft det under dan. Kanske är det för att min lillebrors pappa bor där. Jag har fortfarande saker att bearbeta när det kommer till det där stället. Det är en sak som är säker. Saker som jag upplevde, och som jag fortfarande upplever, när jag är med min mamma. Den här masken, den här påklistrade masken, som vi envisas att bära när vi är med varandra. Det finns inga djupare känslor, inga moderskänslor, när jag är med henne. Inte som jag har med pappa i alla fall. De kanske finns där någonstans men de syns i så fall inte. Nu har ju jag lyxen att slippa somna i samma lägenhet som min egen mamma vilket jag är för evigt tacksam för. Till skillnad från min lillebror har jag flyttat hemifrån. Men han har börjat med någon träning som jag inte förstår mig på. Men det behöver jag väl inte göra heller. Det enda jag behöver förstå mig på är att jag inget behöver förstå mig på och det räcker gott och väl med det. Nu ska jag ta igen mig efter en lång dag av arbete, handling och andra saker som jag gjort. Kanske spelar jag lite minecraft, kanske ser jag på något you tube-klipp. Jag har inte sett att What about it lagt upp någonting om SpaceX än så det väntar jag ännu på. Förutom det har jag Superhjältarna 2 att se på Disney plus men jag funderar verkligen hur det går med skrivandet. Det gör jag verkligen. Det känns som jag får ta det ett ord i taget, en mening i taget, en sida i taget för att till slut bli en bok i taget. Men en bok kommer ju inte till en bara så där. En bok måste man arbeta fram. Och man måste ha samma rutin som om man låg i lumpen. Men jag ska skriva. Jag ska göra det. Kanske inte bara riktigt nu. Jag har för mycket annat i tankarna. Saker som jag ska göra. Men jag tänkte ha ett sådant där journalistmöte på onsdag klockan sju igen. Där tänkte jag ta upp att man ju kan skriva kultur i en tidning också och att tidningen är i ett desperat behov av korrekturläsare. Men nu börjar jag bli så där långrandig igen jag kan väl kort säga att jag är exalterad över mötet på onsdag klockan sju. Och att jag ska förbereda så mycket det nu går att förbereda ett möte som handlar om journalistik. Jag kommer aldrig ifrån den. Den här journalistiken alltså. Det är verkligheten som knakar på dörren. Det är sanningen som ska fram. Och det är framförallt för mycket. Men nu behöver jag inte tänka mer på det idag. Vad jag däremot kan tänka på är vad jag ska se för att hjälpa mig i mitt skrivande. Där tänker jag framförallt på serien Moon knight. På skillnaden mellan dröm och verklighet. Hade jag inte skrivit en längre text en gång i tiden som hade tagit sin utgångspunkt i vardagsrummet i mitt internat i Brunnsvik. Vad hände med den texten? Vad jag kan minnas så har jag inte jobbat särskilt mycket med den texten. Kanske någon gång ibland men inte särskilt mycket. Och vad mer finns det att skriva om egentligen? Jag har ju gjort så himla många saker sen den gången. Jag har flyttat till Mora, till Skattungbyn, till Bonäs, till Nyköping och i Nyköping har jag blivit mer aktiv i Vänsterpartiet och Ung Vänster. Där har jag bland annat åkt till Åmål, Mariefred och Arboga. Jag har sett så många ställen. Och hur är det nu då? Är jag fortfarande medlem i Ung Vänster och Vänsterpartiet? Antagligen inte eftersom jag inte längre får någon post från dem. Men jag ska försöka bli medlem i dem så snart jag kan, många är de minnen då jag varit i Vänsterpartiets lokal, städat eller liknande. Vi har läst på om vad som skulle kunna hända om Sverigedemokraterna kom till makten men vi trodde aldrig att det skulle hända på riktigt. Nu när det har blivit så polariserat är det viktigare än någonsin att bli politiskt aktiv. Det är en sak som är säker. Men åter till den här dan då; vad ska jag göra nu då? Håller på och lyssnar på Genesis We can`t dance. Slungas tillbaka till när jag satt i ett hus som hette Rosa huset och skrollade igenom flödet för att se om något nytt hade hänt i Brunnsvik. Men det var bara samma gamla nyheter som kom till mig från flödet. Flytten, kaoset, vandaliseringen. Hundra år gammal som höll på att gå i spillo. Men det var då det. Nu är en annan tid. Och den här tiden ska jag nig ägna åt något annat än att skriva en massa text. Kanske se färdigt Superhjältarna 2 på Disney plus. Kanske fortsätta se Moon knight också det på Disney plus. Men framförallt ska jag nog bara isolera mig själv på något sätt så att mina tankar blir klarare och hjärtat lite lättare. Sen kan jag skriva. Mycket. Så pass mycket att det blir övermycket. Men det kan inte bli för mycket när det kommer till skrivandet. Det kan bara bli mer eller mindre komplicerat…