WordPress vill att jag delar med mig av en lektion jag önskar att jag lärt mig tidigare i livet. Att vara vuxen. Det finns så många saker man behöver lära sig som vuxen. Ekonomi, att söka jobb, att ta körkort. Att skriva. Det finns så många saker att tänka på. Men man måste ta en sak i taget. Annars blir det för rörigt. Precis som det blivit för mig…

En grej jag funderat på och som jag tycker är tråkig är varför SpaceX inte skjutit upp sin starship än. De hade ju allting färdigt med vattensystemet och raketen stackad på avfyrningstället. Också har de inte skjutit upp den än! Varför då? Och nu har till och med destackat starshipen så man får lite känslan av att de har gett upp. I alla fall förut så pratade Elon Musk sig så varm om starship som möjligheten att åka till Mars men nu börjar man fundera om de någonsin kommer åka upp till rymden. Jag skulle tycka det vore så tråkigt i alla fall om de har gett upp och inte längre vill åka upp till rymden! Vad tycker ni? Tänker ni någonsin på möjligheten att åka upp till rymden och varför i så fall?

…

Sitter och väntar på att jag ska ta bussen till Spindelplan. Har ätit ett par polarknäckemackor och pulverkaffe och håller just nu på att dricka en Varma koppen med grönsaksmak. Har också sett What about its videoklipp om SpaceX starship. Funderar mycket kring varför de inte skjutit upp än. Det känns så tråkigt. Det hade annars varit något att se fram emot: En livestream där vi får se den giganten skjutas upp i rymden. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra nu. Jag har inte haft såna här tillfällen på ett tag där jag får skriva hur jag känner. Jag känner väl lite stress över att jag ska börja jobba men jag tror väl att det går bra. Jag ser fram emot att åka ner till stan imorgon och gå på bokhandeln, kaféet och biblioteket. Jag har inte fått något svar än av ABF om den här studiecirkeln om journalistik så det vet jag inte riktigt hur det kommer gå med än. Men det känns som det är något som motarbetas rent allmänt. Folkbildningen alltså. Så de vet jag inte riktigt hur det går med än. Men just nu kan jag inte tänka på annat än jobb. Jobb, jobb och jobb. Men kanske att jag finner tid till återhämtning efter jobbet? Vad kan jag tänkas vilja skriva om då? Jag vet inte riktigt. Jag har inte haft såna här tillfällen där jag får fundera på vad jag vill skriva på mycket länge. Kanske att det är något som jag borde bli bättre på? Eller så fortsätter jag som vanligt. Förmodligen fortsätter jag som vanligt. Men det går inte att fortsätta som vanligt heller. Antingen gör man något eller så gör man inget av sitt liv. Och jag borde göra något av mitt liv. Något som har med skrivandet att göra. Något som jag har funderat på att göra men inte kommit till skott att göra än. Det har gått så lång tid och det har hunnit hända så många grejer sen dess. Sen jag bodde i Brunnsviks Folkhgskola. Vad tänker jag mig att jag vill skriva om där? Jag vet inte riktigt. Kanske något om hur det är att ligga i en soffa en gång och fundera över hur livet blev som det blev. Tills man hör knackningar på fönsterrutan och funderar över vem som är där. Jag har mycket att skriva om. Det är en sak som är helt klart. Men jag kan ändå fundera över vad jag vill skriva om just nu. Jag känner lite stress över att jag ska med bussen klockan kvart över tolv. Jag känner att jag borde ha skrivit lite mer än vad jag gör nu men det är lätt att vara efterklok. Jag funderar på om jag ska se någon bra serie som Moon knight efter jobbet sen. Det är en serie helt i min smak. Jag vill skriva om när man har svårt att skilja på dröm och verklighet och när det håller på att driva en till vansinne. Jag har dock inte så mycket tid att skriva om sånt som jag vill skriva om så jag tror jag får återkomma efter jobbet…

…

Eftersom jag redan skrivit om morgonen så struntar jag i att skriva om morgonen. Istället skriver jag om resten av dagen. Jag tog bussen kvart över tolv. Allt eftersom så fylldes bussen med fler och fler ungdomar. Till slut var den alldeles proppfull och det kändes som att det inte skulle få plats något mer folk i bussen. Men det gjorde det och när vi var på busstationen så var det som en ventil som öppnades. Alla bara välde ut. Men i bussen till Spindelplan var det inte lika mycket folk. Det var lagom mycket folk. Precis som det brukar va i landet lagom…

Väl i Spindelplan så möttes jag av Patrik, Patrik, Ludvik och en som inskolade sig till vikarie och som jag inte har koll på namnet. Jag bytte snabbt om och kort därefter skulle vi åka till Björshult. Men först skulle vi hämta en del skräp från källargångar. Lite träpallar och såna saker. Det blev full bil till Björshult och också full bil hem från Björshult. Efter jobbet gjorde jag inte mycket mer än att handla. Och jag handlade Varma koppen, mjölk, majskakor, Coca cola, Mer pärondricka, pajer, matlåda och choklad. Eftersom jag inte ska jobba på fredag så handlade jag hem lite extra många grejer. Efter det tog jag bussen hem. Har inte så mycket att göra nu. Funderar vad jag skulle kunna göra. Jag skulle kunna se på ett av UFOsxms videos. Jag skulle också kunna se på Moon knight på Disney plus. Jag funderar på vad jag själv skulle kunna skriva om. Jag tänker på någon gräsäng. Jag har hamnat där på något vis. Mitt i landskapet står en hög ek på en kulle. Under eken sitter en mörkklädd figur. Jag tänker mig att det här ska utspela sig efter att jag haft den där drömmen. Och vill rådfråga den här figuren vad jag ska göra nu. Men att han bara är tyst och sedan slår till mig med sin käpp. Efter det får jag uppleva alla hemskheter som jag inte fick uppleva förut. Nämligen Förintelsen. I alla fall. Jag har många planer för skrivandet. Det kan ta sig i så många olika uttryck. Det kan vara så många saker. Saker som man tänkt på och som man vill skriva om. Till exempel har jag saker om Kättbo som jag fortfarande vill skriva. Men det blir så mycket text och det blir så rörigt. Jag måste börja i det lilla. Vad vill jag skriva om just nu? Jag vill skriva om vad jag ska göra imorgon för jag ska nämligen cykla ner till stan imorgon. Kanske köpa de två böckerna Min hand i min och Medan giftet sprider sig. Framförallt gå på Kafé och läsa tidningen på biblioteket. Det är grej som jag tänker att man kan lära sig mycket av. Att läsa tidning på bibliotek. Och man kan skriva tidning men jag vet fortfarande inte hur det kommer gå med den här studiecirkeln eller den här hemsidan som jag startat som är meningen ska ha enbart nyheter i sig. Men saker hinner ändra på sig så det är bara att vänta och se…

Misshandel, Nyköping

Med tillhygge misshandlade man. Till lasarettet larmades polisen i Nyköping under onsdagen efter att en ambulans inkommit med en patient. Sjukhuspersonalen misstänkte att patienten, en kvinna, skadats med ett vasst tillhygge. Polisen misstänker efter undersökningsåtgärder att en man, som är bekant med kvinnan, misshandlat henne. Gripas kunde mannen och misstänks för misshandel samt barnfridsbrott. Avspärrad är en lägenhet för kriminalteknisk undersök. Vid 14-tiden anhölls mannen.

Källa: Polisen.se

Nu har jag sett hela Barbie-filmen. Den började lite speciellt med några barn som lekte med dockor. Någon berättarröst berättade att vi hade lekt med dockor sen långt tillbaka i tiden. Och att det var ett behov att få utlopp för vår fantasi. Sedan hamnade vi i Barbieland där allting var perfekt. Barbie vaknar upp i sitt perfekta rosa hus och låtsasäter och låtsasdricker frukost. Alla hälsar på henne och allt verkar perfekt. Hon går i högklackat och allt verkar perfekt. Hon hälsar på Ken och Ken hälsar tillbaka. Varje dag verkar vara en festdag och varje dag verkar också vara en tjejdag. Men det förstör barbie genom att fråga om någon funderat på att dö. Hon får lov att rädda upp stämningen genom att säga något i stil med att hon dör för att få festa. Hon går till sängs med orden att hon absolut inte ska tänka på döden något mer. Men nästa morgon är inte allt som vanligt. Hon bränner frukosten, duschar kallt och hon står inte längre på tå. När hon visar det för sina tjejkompisar så blir de alldeles till sig. De har aldrig sett något liknande förut och säger att hon måste besöka konstiga barbie för att få råd om vad hon ska göra nu. Konstiga barbie blev till för att ett barn lekte lite väl våldsamt med sin barbiedocka genom att rita på hennes ansikte och klippa hennes hår. Så när barbie besöker henne så är det just det hon möter. Konstiga barbie ger henne två val; att antingen fortsätta sitt liv som vanligt och inget någonsin förändras eller att hon tar sig till den verkliga världen för att upptäcka den verkliga världen. Barbie väljer högklackatlivet men konstiga barbie ger henne inget val. Hon måste besöka verkliga världen. För att göra det måste hon göra en massa saker som att åka vattenskoter, åka rymdraket och cykla tandemcykel. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad de andra grejerna var som hon skulle göra men i alla fall visade det sig att Ken följde med henne i hemlighet. När de kommer till den verkliga världen så är den inte alls som de tänkt sig. Barbie åker rullskridskor och vet inte riktigt var de ska. Hon går till några arbetare i tron att hon skulle möta några tjejer där men möter istället ett gäng män så hon får fortsätta leta. Hennes mål är att leta efter det barn som lekt med henne. Ungefär samtidigt upptäcker Ken den verkliga världen och att den nästan helt och hållet består av män. Han tar åt sig av allt han behöver veta för att vara en framgångsrik man och barbie försöker hitta det barn som lekt med henne men när hon gör det så får hon inte riktigt det bemötande hon hade väntat sig. Hon introducerar sig som barbie och först tror inte det här barnet henne men när hon sen inser att den här personen verkligen är barbie så berättar hon att hon slutat leka med barbie för länge sen. Hon berättar att barbie står för allt som är fel med samhället, uppmanar till konsumtion, förstärker patriarkatet och sådana saker. Barbie blir alldeles förstörd och vet inte vad hon ska ta sig till. Hon blir upplockad av några som styr över Barbie-land som också visar bara bestå av män. Samtidigt åker Ken tillbaka till Barbie-land med sina nya kunskaper om patriarkatet och hästar och sådana saker. De som styr barbie-land ber henne att kliva in i en kartong så att allt blir som vanligt igen men då frågar hon om hon får gå på toaletten en liten snabbis men smiter istället iväg. När de upptäcker att hon försöker hon smita så följer de efter henne och hon upptäcker en gammal tant som heter Ruth. Det blir en kort visit men hon hinner dricka te i alla fall och smiter sedan iväg innan de här männen får tag på henne. När hon väl kommit ut ur byggnaden så kör en kvinna fram till henne. Det visar sig vara modern till det här barnet som också visar sig vara den person som lekt med barbie och gett henne tankar om döden och celluliter. De åker ifrån de här männen och barnet är inte särskilt glad över att barbie åker med i samma bil. Hon är fortfarande övertygad om att barbie är dåligt för planeten med masskonsumtion och förstärkning av patriarkatet och sådana saker. De upptäcker att de måste ta sig till barbie-land själva och gör samma resa igen med rollerblades, tandemcykel, minibuss, rymdresa, vattenskoter och därefter en rosa bil till Barbie-land. Men väl där så upptäcker de att allt är förändrat. Barbie-land har förvandlats till Ken-land. Det är nu ett land som helt och hållet styrs av män och alla kvinnor som förut haft högt uppsatta poster som författare, president eller astronaut visar sig nu bara tjäna männen. Den här mamman blir alldeles till sig över sakernas tillstånd. Hon är trött på att man som kvinna alltid ska vara perfekt men inte för perfekt, smal men inte för smal, rik men inte be om pengar, hälsosam men inte för hälsosam. Man ska helt enkelt se perfekt ut i männens ögon och deras plan för att ta över Ken-landet är att först verka svag för att därefter återta de kvinnor som fallit i männens händer. De är alltså offer och de behöver förstå att de är det. När de sedan återtagit tillräckligt många kvinnor så ska de försöka få männen att bråka med varandra istället. Så att kvinnorna kan återta kontrollen över Barbie-land utan att männen upptäcker det. Det finns en massa saker som jag inte tar med nu som hur barbie upplever den riktiga världen eller hur Ken har förändrats av den verkliga världen. Ken är nog svårast att förändra, upptäcker barbie. Han vill liksom inte förändras och tycker det är läskigt att ge upp all makt till kvinnorna. Men till slut får han dock lov att ge upp makten och allt blir som vanligt igen. Men allt är inte som vanligt och barbie vet inte längre vem hon är. Men till slut möter hon sin skapare som visar sig vara den här gamla tanten som heter Ruth och de går på en promenad och barbie får hålla hennes händer och får alla dessa syner från allt som kan hända i ett liv. Som jag antar är Ruths liv. Och filmen slutar med att barbie beslutar sig för att leva i den verkliga världen. Eller riktigt så slutade väl inte filmen riktigt men jag vill inte avslöja precis allt eftersom jag vill att man ska uppleva själv vad filmen handlar om. Vad jag gillade med filmen var när barbie besöker konstiga barbie och hon gör såna akrobatiska konster som man först tror är omöjliga för en mänsklig kropp att göra men som man sen inser att de är fullt möjliga att göra bara man tränar tillräckligt mycket. Jag gillade också magin eller fantasin eller vad man ska kalla det. Det faktum att barbie kan flyga för att dagen därpå misslyckas med att flyga eftersom hon har en existentiell kris. Hela filmen handlar förresten om hur man ska ta sig igenom en existentiell kris. Att en barbie faktiskt kan vara deprimerad och ha en livskris. Själv har jag inte haft en livskris men det är väl bara en tidsfråga innan jag får det jag också. Världen styrs av så många män att det är helt sjukt. Nu när jag skulle ha städstöd till exempel så kom en man och frågade om jag ville ha städstöd. Eftersom jag antog att han antog att det inte behövdes städas så sa jag att det inte behövde städas när det egentligen kanske behövdes det. En annan grej som jag tänkt på är det här med att jag ska möte ikväll och att han hade skrivit att det skulle vara ett möte där jag skulle prata om skrivande. Jag fick lov att förklara för honom att det egentligen är journalistik jag ska prata om men han tyckte att det var för komplicerat att prata om. Jag kommer i alla fall att prata om journalistik och de här kunskaperna har jag fått från en kvinna. En stark kvinna. Kanske precis en sådan kvinna som barbie ville beskriva. Hon var inte för ”bossig” eller för bestämmande. Hon var precis så som hon borde få vara. Sig själv helt enkelt. Och jag är helt okej med det. Nu har jag tappat den röda tråden helt och glömt vad jag pratar om. Jag antar att jag pratar om barbie och i slutet var hon en helt annan person när hon var i den verkliga världen. Hon var Barbara och hon skulle ha ett jobb. Eller vad det nu var hon skulle ha. Hon var uppklädd i alla fall. Och hon satt i den här mammans bil. Kanske att hon inte kunde gå tillbaka till sitt barbieliv efter att hon haft de här synerna över hur ett liv kunde se ut. Kanske att hon hade bestämt sig redan då att hon ville leva ett liv i den verkliga världen. Det verkar faktiskt så. Och det är ju också så filmen slutar. Jag tänker inte ge den här filmen full poäng men åtminstone fyra av fem. Jag tyckte inte den här filmen beskrev det existentiella tillräckligt bra men jag tyckte om hur filmen beskrev hur ett liv kunde va. Det får mig att fundera på hur jag lever mitt liv och hur jag kan göra för att lyfta upp kvinnor. För det är ju så att i dagens samhälle så lever alldeles för mycket under förtryck av en man och så kan vi ju inte ha det längre. Kanske att det är allt det som Vänsterpartiet och Ung Vänster står för som filmen försöker beskriver. Det här med feminism, socialism och miljöfrågor. Men nu börjar jag bli långrandig och jag tror inte att alla vill läsa om allt jag gjort i politiken utan jag tror jag lämnar det här med känslan att det var en bra film…

Idag har jag fått börja dagen med att skriva om mordförsöket i Nyköping. När personalen kom och skulle ge mig medicin och jag sa att det hade varit ett mordförsök i Nyköping så sa hon att hon redan hade läst om det. SN har alltså varit framme före mig och skrivit om det. Jag såg någon händelse om det på Facebook också som SN hade lagt ut. Själv har jag både publicerat det på min egen blogg och https://nykopingsnytt.wordpress.com/ . Men tillbaka till dagen. Hur den har varit. Jag kan inte riktigt komma ihåg vad jag gjorde på morgonen mer än att jag gjorde ett par polarknäckemackor och pulverkaffe. Jag skrev något om någon dröm jag hade haft också där jag hade befunnit mig i ett översvämmat landskap. Det är osäkert vad jag ville med den texten men jag antar att det är en symbol för alla motgångar jag behöver ta mig igenom. Ibland tycker jag att det blir för övermäktigt med alla som går bort och livet i allmänhet. Men sedan gick jag och la mig en liten stund till. Gick upp vid tio. Kanske spelade lite minecraft emellanåt. Tog bussen kvart över tolv. Det var inte så mycket folk på väg till busstationen. Desto mer folk var det på väg till Harg. Medan jag åkte buss så hade jag koll på mejlen. En grej som jag också hade gjort på morgonen var att skicka ett mejl till ABF om att jag vill starta en studiecirkel om journalistik. Eller jag gjorde det igår egentligen men jag fick svar idag att de ville veta var jag befann mig någonstans, om jag ville ha arvode och hur ofta jag tänkte ha dessa studiecirklar. Jag svarade Nyköping, att det vore kul om jag fick arvode och att jag tänkte köra varje onsdag. Väl i Spindelplan var det fullt av folk och det var bara för mig att byta om med en gång. En ny person var där som var på inskolning som vikarie. Vi skulle titta till alla källargångar och det var så många källargångar. Så mycket skräp som låg överallt men vi skulle inte ta allt på en gång. Vi skulle ta bilen och vi satte på släpet och åkte till en av källargångarna. Där lyfte vi ur en tvättmaskin och en torktumlare och en massa plankor. Efter det körde vi till Björshult, men två stannade hemma eftersom alla inte fick plats i bilen. Väl i Björshult så slängde vi alla plankor, tvättmaskiner och torktumlare. Efter jobbet så satt jag mest där och gjorde ingenting. Några hade spelat yatsy förut men jag tänkte spela lite Bloons td5. Så pass mycket att de som satt där med mig nog tyckte att jag spelade för mycket. Så jag frågade om jag skulle byta om i stället. Det fick jag göra. Och sedan fortsatte jag spela Bloons td5. När det hade gått en tid så hade Patrik åkt iväg med taxin och en annan hade gått hem och en annan hade gått hem och till slut var det ingen mer än jag och arbetshandledaren som var kvar där. Vi hade pratat lite om det här med att jag ville ha påökt en fredag i veckan och han sa att han hade skickat sms till min personal så att de kunde hjälpa mig. Någonstans då fick jag också svar från ABF att hon hade vidarebefodrat mejlen till några kamrater i Nyköping. Jag tror att jag satt kvar på jobbet lite väl länge eftersom Patrik verkade ha tröttnat lite på mig och mer eller mindre slängde ut mig från arbetslokalen. Men jag hann ta några foton från landet innan jag gick vidare. Jag gick inte hem till mamma eftersom jag har för mig att hon är i Dalarna just nu. Jag gick i stället till ICA och jag handlade mjölk, Coca cola, Mer pärondricka, pajer och choklad. Sedan tog jag bussen mot busstationen och väl i busstationen så hann jag precis med bussen till Brandholmen. Efter det har jag inte gjort så mycket. Jag spritade mina torkade bondbönor och gjorde en fröpåse av dem. Härnäst så har jag journalistmötet imorgon klockan sju, ännu mer jobb på onsdag, eventuellt ska vi ner på stan på torsdag då jag kan köpa böckerna Min hand i min och Medan giftet sprider sig, gå på kafé och biblioteket och eventuellt även jobba på fredag. Och då har jag inte nämnt alla grejer som jag skulle kunna göra som att paddla kanot, bada badhus eller träna jiu jitsu. Jag tror jag behöver en lugn vrå just nu dock. Jag har så mycket att tänka på, precis, hela tiden. Jag får försöka göra något annat som att se ett videoklipp på youtube. Bara på det sättet så kan jag hantera alla grejer jag gör och ska göra…