WordPress undrar vilket personlighetsdrag som finns hos människor som är en röd flagga för mig. Kanske inte en röd flagga, men ett beteende som jag tycker är tråkig. Är när man gör allt för att få en annan person att få sparken. Precis som jag fick nu efter att jag flyttade från mamma. Platsen är Tonys pizza och personen är en anställd på Tonys pizza. Det är en röd flagga att hon ville bli av med mig men jag har inget emot henne egentligen. Vi hade kunnat vara arbetskamrater om jag hade fått jobba kvar där. Men nu har jag inte fått något svar av henne varken från messenger eller när jag kommenterat på en av hennes inlägg. Vilket gör mig lite orolig. Har det hänt henne något? Har hon dött? Nej så får jag inte tänka. Men det är lätt att få den känslan när någon inte svarar. Att den personen har dött. Jag kommer ihåg henne när jag jobbade på Tonys pizza. Ofta var det väl så att hon ville ta över när jag diskade plåtar eller något liknande. Jag fick tidigt känslan av att hon ville bli av med mig. Och nu lyckades ju hon med det. Men som sagt så har jag inget emot henne egentligen. Jag kan bara tycka att det är så konstigt hur allting har blivit…

WordPress undrar hur min ideala vecka ser ut. Till at börja med jobbar jag på måndagen. Sen är jag ledig på tisdagen. Jobbar på onsdagen och är ledig på torsdagen. Eventuellt ska jag jobba på fredagen också. Sedan till helgen vill jag inte ha någonting att göra men på fredagen så gör jag ett parkourrace på Stamsites parkourserver i minecraft. En bra vecka har jag också funnit tid för att läsa men det är svårt eftersom det är så mycket som distraherar en från läsandet. När det är helg sen så kanske jag tittar på något youtube-klipp eller läser något. Sedan på söndagen är det dags att förbereda sig på arbetsveckan igen. Och det gör man genom att äta mat, duscha och gå och lägga sig tidigt. Mest gör man nog inför ett jobb än efter. Jag har inte så många saker att göra efter ett jobb. I alla fall är det så det känns. Men så finns det där läsandet där också som pockar på mig. Jag kan fundera hur vi ska göra imorgon. Om jag ska arbeta eller inte. Men det får jag se när personalen kommer nu klockan sex…

Idag har jag trimmat gräs. Men först gick jag upp på morgonen och gjorde mig ett par polarknäckemackor. Tittade på en av UFOsxms videos och spelade lite minecraft själv. Jag kom ju inte iväg i måndags utan var magsjuk då. Men nu känner jag att jag mår bättre. Och det var inte så jättemånga personer på bussen. När jag väl kom fram så var det bara att byta om och sedan börja jobba. Jag skulle trimma men trimmade inte så länge förrän de andra kom och frågade om jag ville ta paus. Då tog en annan över och sedan vet jag inte riktigt vad vi gjorde. Vi gick iväg med några säckar och sedan gick vi tillbaka till det område som han skulle trimma. Tittade på när han trimmade och arbetshandledaren visade var han skulle trimma. Efter det tog vi trimmern och la den i bilen, körde till garaget och lastade av trimmern, tog en tur i Nyköping innan det var dags att sluta. Vi pratade en del om att jag ville ha påökt, jag och arbetshandledaren. Jag tänkte då att jag skulle börja jobba på fredagar klockan ett. Men han sa att jag behövde kolla med personalen om jag ville få en extra dag. I alla fall bytte vi om ganska fort eftersom Patrik skulle ha möte. Så vi behövde vara därifrån ganska snart. Var det halv fyra? Efter jobbet gick jag i alla fall till mamma. Bella blev jätteglad av att se mig. Och själv satte jag mig ner och tittade på SVT forum. Det handlade om våldsbrotten som drabbar Sverige den senaste tiden. Jag blir ganska frustrerad när jag tittar på polisens hemsida. Det står ingenting om Nyköping. Nånting borde väl i alla fall hända ändå? Jag fortsatte att titta på tv och det var Rapport och efter det ännu mer SVT forum. Någon gång under den här tiden så stod plötsligt Jimmie Åkesson och pratade i tv. Jag vet inte riktigt vad han pratade om bara att han var tyst en lång stund. Hade någon slags konstpaus och fortsatte sedan prata. Prata om vilket pajasparti Socialdemokraterna var. Det handlade om Rickard Jomshof. Att Magdalena Andersson hade kritiserat Rickard Jomshof. Och det tyckte Åkesson var uppseendeväckand. Men jag gjorde roligare saker än att se på SVT forum också. Mamma hade lagat till en jättegod maträtt som var som taget från Chopchop. Det var ris med en gryta. Och till det tittade vi på olika nyhetssändningar. Vi åt tårta med pulverkaffe eftersom mamma fyller år. Såg på Norge från luften och Babel. Jag hade velat skriva något mer. Som vad vi gjorde mellan alla programmen. Men faktum är att jag inte vet vad vi gjorde. Bara att det var något annat än att titta på tv. Och imorgon skulle mamma upp till stugan. Jag känner väl så här; det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, det finns alltid mer att lära sig. Jag försöker läsa och läsa men jag känner inte att jag blir bättre på att skriva för det. Det bara går runt och runt och runt. Jag blir så utmattad av det här tänket. I alla fall tog vi något från förrådet, jag, mamma och lillebror, och la i bilen. Ingen av oss fick plats i baksätet då utan både jag och hunden Bella fick sitta i framsätet. Jag gick iväg på ICA och handlade lite mjölk, bregott, Runda björn, Coca cola, Mer pärondricka, pajer, matlåda och choklad. Sen åkte vi hem till mig och på radion spelades P3. Jag funderar mycket på vad jag vill skriva egentligen. Nu när jag kom hem så hade jag en massa saker som jag ville se på datorn. Jag såg en filmsnutt från The Hulk, ska se på Elementärt på Disney plus, kanske se på när Stamsite spelar alla Mario-spelen innan Mario Wonder kommer ut. Grejen är den att jag inte vill vara distraherad från mina tankar. Jag vill vara närvarande i dem. Och det kan jag inte vara om jag ska titta på en massa grejer hela tiden. Jag har jättesvårt att hitta tid och lust för att läsa. Slutet på historien av Jan Guillou. Jag glömde fråga personalen om vi kunde åka ner på stan någon gång. Då hade jag kanske kunnat köpa böckerna Min hand i min och Medan giftet sprider sig. Jag har väl lite till att läsa av tidningen Skriva också och tidningen Rak Vänster har jag ju också att läsa. Kanske att jag vill vara mer politiskt aktiv? Vad innebär det att var politiskt aktiv? Det kan väl betyda många saker. Men nu är det så länge sen som jag var politiskt aktiv att jag knappt kommer ihåg hur det var längre. Jag bara åkte iväg till olika platser i landet och lyssnade på olika tal och presentationer. Jag var i Arboga, Åmål, Mariefred. En massa olika platser. Jag önskar bara att det inte vore så länge mellan alla dessa möten. Det känns som att det är ett mastodontjobb att starta en Ung Vänster-förening. Men jag kan ju börja med att läsa tidningen Rak Vänster i alla fall. Ung Vänster är en så stor del av min identitet. Egentligen vill jag inte benämnas som vänster i det jag skriver. En bättre benämning kanske vore att jag skriver lite mer som Christofer Nolan. Som Inception. Men det finns även lite In the tall gras i det jag skriver. Jag har helt enkelt mycket att skriva om och det är heller inte så konstigt. Men var ska man börja? Det har ju gått så lång tid sen jag började skriva på den här drömbiografien och det har hunnit hända så mycket i politiken sen dess. SD kom in i Riksdagen när jag gick i Skattungbyn. Men det är inte det jag vill skriva om. Det jag vill skriva om är när man blir så utmattad att man börjar se saker som inte finns. När man gör så många saker att man inte längre vet vad som är dröm eller verklighet. Jag tänker mig att jag får lov att stycka upp det till olika tidsperioder i mitt liv. Sätta ett En natt i framför varje plats jag bott i. En natt i Brunnsvik finns ju redan. Men sedan tänker jag mig att det skulle kunna finnas En natt i Mora, En natt i Skattungbyn, En natt i Bonäs och En natt i Nyköping. I Brunnsvik hade jag bokstavligen gått in i väggen när jag försökte göra allt på en gång. Jag höll på att skriva artiklar om Tyskland när tanken var att vi skulle åka dit på klassresa men jag aldrig kom iväg på den resan. I stället flyttade jag hem till Mora igen. Men jag hade den där drömmen i färskt minne. Den när jag klättrar upp för ett högt berg. Och befinner mig i ett till synes oändligt gräslandskap. Jag har så mycket att skriva nu att jag inte vet var jag ska börja. Men jag kan börja med att skriva synopsis till de här berättelsen. På det viset skulle jag få en bättre överblick över vad det faktiskt är som jag skriver för något. Inget komplicerat, bara ren synopsis. Korta meningar som beskriver meningar med några få ord. Det här har jag borde arbetat med för länge sen nu. Men det är lätt att vara efterklok. Det är lätt att göra ingenting. Förresten har jag fler böcker som jag skulle vilja läsa. Böcker av Klas Östergren. Attila, Gentlemen, Gangsters, Renegater och Större trygghet aldrig fanns. Det tar helt enkelt aldrig slut på böcker man kan läsa om. Jag funderar dock när jag ska finna tid att läsa alla dessa böcker. Jag får helt enkelt finna tid till att läsa dem. Och kan man tänka sig; Klas Östergren var bara nitton år när han slog igenom med sin första bok! Det kanske ger lite hopp om mig trotts allt. Eller hopp; varför tänker jag på det sättet i över huvud taget? Precis som att det satt en liten jante på min axel och sa åt mig vad jag ska tycka och tänka om saker och ting. Jag hade helst velat slippa tänka på det viset i över huvud taget. Men det är svårt; det är så mycket som distraherar en från ens tankar. Jobb, sysslor, fritid. Men det jag skriver om; det är något annat. Det är något obegripligt surrealistiskt. Något som inte har något med verkligheten att göra men som känns verkligt när man är mitt i det. Man ska liksom känna när man går där i gräslandskapet och liksom inte kommer någonstans. Man bara går och går och går. Man skulle kunna gå tills man dör men jag har inte lagt in någon död i texten. Bara mer eller mindre möjligheter till att överleva. Överleva ett landskap som hela tiden försöker ta livet av en….