WordPress vill att jag nämner de professionella idrottare jag respekterar mest och varför. Tyvärr kan jag inga idrottare så jag kan inte svara på den frågan…
Månad: september 2023
Recension: Cruella
Har precis sett Cruella. Tycker att Emma Stone gör en mycket bra rollprestation som Cruella. Vi får följa henne från det att hon födds då hon har tvåfärgat hår. Vitt och svart. Till det att hon börjar skolan och är ett riktigt problembarn. Hon hamnar hela tiden i bråk och får prickar i registret av rektorn. Till slut tar den person som hon tror är hennes mamma henne därifrån. De åker till ett stort slott för att be om pengar. Mamman ber henne att hålla låg profil tills hon är färdig med sina affärer. Men det är för spännande för att hon ska kunna låta bli att kolla vad som finns i det här slottet. Och det är första gången som hon kommer i kontakt med modebranschen. Hon blir upptäckt och blir tvungen att smyga därifrån. Men några hundar sliter sig och börjar jaga henne. Hon springer ut och hundarna börjar jaga något annat i stället. De hoppar rakt på mamman som faller baklänges hela den långa vägen mot klipporna och det vilda havet. Det är uppenbart att hon dött och hon som ska bli Cruella men som nu heter Estella befinner sig på flykt. Hon tar sin tillflykt i en sopbil och kommer fram till en fontän i London som hon hade tänkt besöka med sin mamma. I stället få hon besöka den själv och somnar där. Dagen därpå upptäcker några tjuvar henne och de blir hennes vänner. Men först måste hon färga om sitt hår till rött och gömma sin identitet. Sedan får vi följa henne när hon är lite äldre och tillsammans med de två tjuvarna gör stötar som ingen märker av. De är mycket bra på att tjuva och har det lite som sin affärsidé. De är så pass bra att de lyckas få in henne i något slags fashionföretag. Dock så får hon, till sin besvikelse, bara städa lokalerna i början. Hon bestämmer sig att göra revolt när hon ska städa en lokal hela natten. Hon snor en vodkaflaska och vandaliserar en manequin. Dagen därpå upptäcks hon av en stor folksamling i fönstret och är på väg att få sparken. Men samma dag kommer baronessan som upptäcker hennes konstverk och därför anställer henne till modebranschens ägares missnöje. Nu när hon får börja på baronessans företag så får hon verkligen visa vad hon går för. Och göra kläder som hon verkligen tycker är snygga. Med tiden får hon allt mer vara baronessans lilla tjänstgörare. Hon fixar baronessans mat och hjälper henne med alla möjliga små saker. Med tiden blir hon dock besviken över att vara baronessans lille tjänstgörare och vill bryta sig fri med sin egen stil. Men framförallt upptäcker hon att baronessan har ett smycke på sig som hon hade tappat bort den där gången när hon var i det där slottet och hennes, vad hon trodde, mamma dog. Planen är att hon ska sno tillbaka sitt smycke men det misslyckas och hennes två tjuvarkompisar grips. Men hon kommer ut med en ny stil som hon kör i hemlighet medan hon har en annan stil på jobbet. Den nya stilen är Cruella och på jobbet bär hon en röd peruk och är Estella. Hon kommer ut och hamnar i tidningar som den nya modetrenden. Baronessan blir lite frustrerad över att hon inte kan stå i rampljuset längre och har ingen aning om att det är en av hennes anställda som är Cruella. Det tills hon kommer på henne med att sy kläder i hemlighet. Och upptäcker hennes hemliga tillhåll där hennes två tjuvarkompisar nu hålls bundna. Hon ber dem att lösgöra hennes kompisar eftersom det är henne de vill åt men då tillfångatar de Cruella i stället. Det sätter också deras hem i eld och man tror att det är slutet för Cruella. Men då räddas hon av en oväntad man som berättar att hennes smycke också är en nyckel till ett litet skrin. Och i det här skrinet får hon reda på sitt födelsebevis som är att hon är baronessans egentliga barn. Den här mannen hade egentligen i uppdrag att döda det här barnet men istället så gav han bort det här barnet till den här kvinnan som hon trodde var hennes mamma. Cruella får lov att vara själv för en stund för att bearbeta den här informationen. Men hon beslutar sig för att frigöra sina tjuvarkompisar genom att klä ut sig till sopgubbe och köra in i fängeslset. En av deras hundar kommer då med nyckeln så att de här två killarna kan låsa upp sin cell och smita ut. Efter det får de skjuts därifrån av Cruella i sopbilen. Men sedan får hon lov att berätta att baronessan är hennes rättmätiga mamma. Efter det är det mer osäkert vad som händer härnäst men på något sätt måste hon ju berätta att hon är hennes mamma. Och de gör upp en plan där alla besökare ska klä ut sig till Cruella så att baronessan blir förvirrad. Jag tyckte den här filmen var mycket bra så den får fem av fem. Dessutom fick vi en introduktion till dalmatinerna som är baronessans hundar och som de snor eftersom en av dalmatinerna svalt smycket. De har det väl mer eller mindre besvärligt med de här hundarna men det verkar i alla fall som de tycker om sport. Så de tittar mycket på sport och skapar sig ett eget varumärke som Cruella. Som gör många introduktioner på baronessans modevisningar. Jag tycker den här filmen gör ett mycket bra jobb med att förmänskliga personen Cruella och hur livet såg ut med punkrockens intåg i samhället också. Det är helt enkelt en mycket mångsidig film som beskriver mycket mer än bara några hundar…
WordPress undrar hur jag kopplar av. Genom att lyssna på filmmusik. Den senaste tiden har jag börjat läsa en massa också. Men också lyssna på P2. Just nu sänder de Jazz mot midnatt. Det är väldigt avkopplande. Men hur gör jag för att koppla av annars? Jag antar att jag på något sätt kopplar av när jag lyssnar på filmmusik. I alla fall kommer jag i skrivarstämning. En stämning som annars inte är så lätt att hamna i. Hur ska man liksom göra för att hamna i skrivarstämning? Ska man lyssna på filmmusik? Eller kanske P2? Kanske att man ska läsa lite för att själv hamna i skrivarstämning. Men nu var frågan vad som får mig att koppla av. Och att lyssna på filmmusik får mig att koppla av. Men just nu är min koncentration i tidningen Skriva där jag läst en novell som handlade om Göteborg och ljudboksvågen. Jag ska fortsätta läsa tidningen Skriva också men jag har mindre koll på vad resten av tidningen handlar om. Jag ska också fortsätta se filmen Cruella på Disney plus och en av UFOsxms videos på youtube men jag skjuter upp det så mycket nu för tiden. Jag vill verkligen komma någonstans i mitt läsande. Jag kanske inte kan skriva så bra men jag kan i alla fall läsa så bra. Och sen har Jan Guillous Slutet på historien att läsa färdigt också. Så jag har saker att göra. Det kan man minst sagt säga. Men inget som får mig att koppla av. Bara får mig att egga på. Och imorgon ska jag ta en promenad med mamma och hunden mitt i allt det här. Men det är då det. Nu är nu och just nu tänkte jag fortsätta läsa tidningen Skriva. Kanske inte så avkopplande men åtminstone engagerande. Om jag ska kunna koppla av så måste jag nog lyssna på filmmusik. Men just nu lyssnar jag inte på filmmusik eftersom jag tycker att musiken i P2 räcker. Och snart är det Notturno. Det är så avkopplande att man kan somna. Det är i alla fall vad jag brukar använda radion till. Att kunna somna…
WordPress undrar om jag var tvungen att sluta med ett ord som jag använder regelbundet, vilket skulle det vara. Som vanligt Brunnsvik. Det känns som jag svarat på den här frågan förut men ska försöka hålla mig kort. Jag är så trött och tycker att det ordet är så uttjatad. Vad man hade kunnat sagt istället är de röda byggnadernas land eller arbetarrörelsens hemvist. Eller hem eller folkhögskola. Men inte Brunnsvik. Det börjar bli så uttjatat…
Recension; Super Mario bros filmen
Nu har jag sett den nya Mario bros-filmen. Den var väl bra. Jag har svårt att veta var jag ska börja någonstans. I öppningsscenen är vi i något slags islandskap. Vi får en första introduktion till Bowser, de ondas konung, som bränner ner ett isslott till grunden. Men filmen börjar väl inte riktigt förrän Mario-bröderna hittar ett vist grönt rör nere i ett kloaksystem efter att ha misslyckat sitt jobb som rörmokare och försöker rädda staden från ett läckande rör. Tyvärr splittras bröderna och Luigi hamnar i Bowsers område medan Mario hamnar i svampriket. Där träffar han Toad och resten är historia så att säga. Jag tyckte väl att den här filmen var så där bra. De försökte efterlikna spelen som man spelade som liten och det blev väl ett hjärtlöst försök att återskapa ett välfungerande spel. Men ta mig inte fel; det finns säkert någon målgrupp som den här filmen passar bättre för. Typ bäbisnivå. Men det fanns andra roliga saker som Mario-kart och Donkey Kong. Men så mycket mer tyckte jag inte att det fanns i den här filmen. Så jag blev nog lite besviken på den här filmen. Men jag ska försöka göra något annat för att lindra de här känslorna. Typ slå en kudde eller spela minecraft. Men det finns fina tillfällen i filmen också. Som när Mario för första gånger träffar prinsessan. Och de tittar på solnedgången tillsammans. Det är ju också hon som för första gången visar hur man springer en hinderbana. För i den här filmen så vet inte Mario hur man springer en hinderbana från början. Han är ju bara en vanlig rörmokare från den vanliga världen. Men när han får power ups så blir han oövervinnlig. Han besegrar Donkey Kong med katt-kraften och Bowser med stjärnkraften. Bowser var det dock lite osäkrare hur de skulle besegra eftersom de kom till den vanliga världen i slutet. Men allt löste sig i slutet och de var tillbaka i svampriket i slutet. Så jag kanske inte lägger den filmen på lägsta nivå men fortfarande väldigt låg. Den här filmen får två av fem i betyg!