En gång i tiden flög jag ända till Cypern. Det var precis efter gymnasiet. Det var med storebror Pontus, pappa och hans fru. De sa att man kunde se det som en semester eller ett kulturellt utbyte. Vad jag tänkte på dock var nog mest värmen; hur varmt det var. Jag tror inte att jag varit med om en sådan värme förut. Så den var lite svår att vänja sig vid. Den och det faktum att det var så dyrt med allting man skulle göra i Cypern. Till slut fick min storebror hjälpa mig att betala allt som jag inte hade råd med i Cypern. Det var kanske lite skämmigt. Men jag hade liksom inget val. Jag själv hade inte råd att göra något i Cypern. Så det fick bli den lösning vi tog till när jag inte längre hade några pengar…

Nu har jag sett hela filmen om Den lilla sjöjungfrun på Disney plus. Och jag måste säga att det nog måste ha varit en av de bästa filmer jag sett. Vi får träffa Ariel när hon är på upptäcktsfärd i några vrak av sjunkna skepp. Tidigt får vi lära oss att Ariel är en samlare av värdefulla saker. Men hon är desto sämre på att hålla tider som när det är korallmåne eller liknande. Första gången hon kommer i kontakt med världen ovanifrån är när hon stöter på ett skepp ute på havet. Det börjar som en födelsedagsfest men slutar i värsta stormen där skeppet sätt i brand och hon får lov att rädda en man som är på väg att drunkna. Just där och då så förälskar sig hon i den här mannen men kan inte bege sig upp på ytan i sin nuvarande form med fenor och allt. Sebastian, som är den där krabban, sjunger den där låten om ”Havet är djupt” och att ”nere på botten, här är det toppen” fast på engelska då. Tyvärr får hennes pappa reda på att hon har varit med en av människorna och förstör allt hon äger. Hon vänder sig då till pappans syster som är bläckfisken Ursula som kan förvandla henne till människa. Åtminstone för tre dagar och när hon förvandlats till människa kan hon inte längre andas under vatten. Hon får lov att simma upp till ytan och ta luft. En fiskare råkar fånga henne i nätet och hon får en filt. Hon skjutsas till slottet på land och får lära känna en helt ny värld. Hon tvättas och äter tvålen, i tron om att den går att äta. Hon kläs på och får lära känna den man som hon räddat. Hon rymmer ut från rummet på kvällen och går in i slottets bibliotek. Där hon hittar en massa speciella saker. Som en jordglob och en sjöjungfru i glas. Mannen hittar henne där och berättar att alla grejer som är där är saker som han har hittat under sina upptäcktsfärder. En grej, som är en fossiliserad sten, slår hon sönder under mannens missnöjesrop och en speciell sten avslöjar sig som mannen inte hade vetat om förut. Han inser att det finns mycket större skatter inuti stenar än ovanpå dem. Han visar henne en karta och berätta för henne att de är i Brasilien. Han lär henne om allt om världen ovanifrån inklusive ön de är på. Dagen därpå är de på upptäcktsfärd i hemlighet eftersom han egentligen inte får vara ute eftersom han är sjuk. De besöker en marknad och Ariel får syn på en massa grejer som hon bara tar. Mannen får lov att betala efter henne. Mitt i marknaden blir det en fest och alla dansar och sjunger. När det börjar dra sig mot kväll så hittar de en båt som de ror ut i. Krabban och fisken försöker få dem att kyssas men de gör aldrig det. Istället ramlar de båda i vattnet och får smyga in i slottet därefter. Ariel kan inte minnas att hon måste kyssa mannen innan tre dagar eftersom trolldrycken hade fått henne att glömma den saken. Bläckfisken Ursula har också en annan plan för att sprickan mellan Ariel och den här mannen ännu större. Hon förvandlar sig helt enkelt själv till en attraktiv ung kvinna som säger sig vara den tjej som räddade mannen från att drunkna. Ariel blir alldeles nedstämd och simmar ut på en sten ute i havet. Fågeln upptäcker dock att den attraktiva kvinnan är Ursula och säger det till Ariel innan det är försent. Det är nästan solnedgång och mannen och den attraktiva kvinnan ska gifta sig. Men då kommer Ariel och förstör halsbandet på hennes bröst. Hon får tillbaka sin sirensång och förvandlas samtidigt tillbaka till sjöjungfru eftersom det är tredje dagen. Den attraktiva kvinnan förvandlar tillbaka sig till bläckfisken Ursula och tar med sig Ariel tillbaka till havet. Mer vill jag inte avslöja om filmen eftersom jag inte vill förstöra andras upplevelse av filmen. Men jag säga så mycket att den slutade på ett sätt som jag inte trodde att den skulle sluta på. Om jag hade gett den betyg så hade den fått fem av fem möjliga. Så bra var den här filmen! Den kan jag verkligen rekommendera! Jag är så mållös efter den här filmen. Kanske att jag ska sätta mig ner och skriva något liknande. Eller så håller jag mig till mitt skrivande så får andra skriva storverk som dessa. Vilka kan det tänkas vara som skriver sådana här filmer? Kanske att det är något som är värt att ta reda på? Ju mer man vet desto mer lär man sig tror jag man säger…

Egentligen orkar jag inte med det här. Egentligen är det här för mycket för en människa att göra. Att liksom läsa upp allting dåligt som hänt den senaste tiden. Vem vill göra det egentligen? Inte jag i alla fall. Och ändå gör jag det. Hur kan det komma sig? Jag vet inte riktigt. Det är något tankesätt en av vår personal har fastnat i att man inte kan läsa upp nyheter på boendemöten. Han sa att det är ungefär som att prata glass på ett kommunstyrelsemöte. Men jag orkar snart inte med det här längre. Det är bara några minuter kvar tills det här mötet börjar. Och jag har inte hunnit med att skriva om vad jag har gjort idag. Så jag gör det lite snabbt. Idag åkte vi iväg en sväng, var till Hemköp och köpte glass, åkte till hamnen och åt glassen. Jag frågade varför vi inte arbetade något. Fick till svar att de redan gjort allting på förmiddagen. Sedan var det dags att gå hem och jag handlade mjölk, apelsiner, majskakor, Coca cola, Mer pärondricka, pajer, matlåda och choklad. Efter det tog jag bussen hem. Och nu sitter jag och väntar på att det här mötet ska börja. Jag antar att jag får återkomma till efter att jag haft det här mötet för som det är just nu har jag ingen aning om hur det kommer gå…

…

Ska jag skriva lite grann om vad jag har gjort idag? Det kan jag göra. Idag gick jag upp vid tio-tiden. Såg på när UFOsxm spelade moddat minecraft. Gjorde mig en Varma koppen och gick iväg till jobbet. Idag var det otäckt tyst när jag gick till bussen. Alltså det hördes ingenting. Ingen musik eller någonting. Lite mer ljud var det när jag skulle ta bussen. Inte så många personer men desto mer personer när jag skulle åka till Spindelplan. Jag trivs inte när det blir så där tyst. Det känns som att man är på begravning eller liknande. I alla fall kom jag till Spindelplan och vi skulle inte jobba idag. Jag förstod först inte vad vi skulle göra. Vi åkte runt i bilen och ingen sa någonting. Sedan var vi till Hemköp och köpte glassar och sedan var vi till hamnen och åt glassarna. Och det var också då jag frågade om vi inte skulle jobba idag. Fick till svar att de redan hade arbetat på förmiddagen så det var lite en belöning för det. Så vi satt och åt glass i hamnen på arbetstid. Och solen sken och såna saker men sen var det dags att åka hem. Eller åka till jobblokalen, hem var det inte riktigt dags att åka än. Så jag satt och väntade i jobblokalen. Jag har pratat med Patrik nu att jag skulle vilja jobba en dag till, nämligen på fredagar. Jag tror inte att jag jobbar den här fredagen dock utan det börjar nog nästa vecka i så fall. Men jag har känt nu att jag är redo för att jobba en dag extra. Efter jobbet gick jag och handla men eftersom jag redan har skrivit om det så skriver jag inte om det igen. Jag åkte hem och efter det hände det inte så mycket. Jag skulle skriva om hur det gick på mötet ikväll. Men jag kan inte slut tänka på att det var en kille som kom och gav mig medicin ikväll! En kille! Men det var inte det jag skulle skriva om utan hur det gick mötet. Jag läste upp alla nyheter som hade hänt i Nyköping den senaste tiden. De mest uppseendeväckande var väl skottlossningen och mordförsöket. Men jag känner inte att jag fick den respons jag önskade. Jag sa det att jag hade önskat att de som kom dit åtminstone hade haft anteckningsblock eventuellt laptop med sig. Det finns alltså folk som är utan laptop! Kan ni tänka er det? Men i alla fall; tillbaka till mötet. Vi pratade om allt annat än mötet mot slutet av mötet. Eller jag vet inte riktigt vad vi kunde ha pratat om i slutet av mötet; jag nämnde att hemsidan var i ett desperat behov av korrekturläsare och kulturskribenter. Men sen var det som resten bara rann ut i sanden. Och jag kan inte sluta tänka på att det var en kille som kom och gav mig medicin ikväll. Var är alla tjejer liksom? Men det var en tjej hos mig när jag skulle laga mat. Nu lagade jag inte mat utan värmde paj men det är likväl mat. Och hon var med en liten stund på mötet. Men det var inte hon som kom och gav mig medicin sen. Kanske att hon hade gått hem redan? Eller så ville hon helt enkelt inte gå hem till mig bara. Jag vet inte riktigt säkert. Men jag tycker det är svårt det här med känslor och relationer. Vad man får känna egentligen. Det var en tjej här som hade fått läsa mina texter men sen blev det liksom inget mer av det. Eller hon liksom bara försvann bara. Och här sitter jag och funderar vad jag har gjort för fel. Eller har jag gjort något fel? Att jag ens får den frågan i mitt huvud är främmande för mig. Inte ska man väl behöva gå runt och fundera på om man har gjort något fel? Men något är det väl jag har gjort eftersom det är en kille som kommer till mig på medicinen? Eller så är det bara jag som överreagerar. I alla fall så sa jag till den här killen att jag skulle se Den lilla sjöjungfrun på Disney plus och det tänker jag fortfarande göra. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Jag hade egentligen inte tänkt skriva om känslor och relationer. Vad jag hade tänkt skriva om istället är jag lite mer osäker på dock. Kanske om drömmar? Men jag kan inte gå runt och älta gamla minnen heller. Jag behöver inta ny litteratur som Min hand i min och Medan giftet sprider. Och då tänkte jag på att köpa de här böckerna. Eller låna på biblioteket. Jag är lite osäker på hur jag ska göra. I vilket fall som helst så nämnde jag för Martin att jag ville åka in till stan någon dag, kanske fredag, och då kanske köpa de här böckerna. Eller så gör vi något annat. Som att gå på ett kafé eller liknande. Det behöver inte vara skrivet i sten vad man ska göra på stan. Bara att man gör det är viktigt…