Idag har varit en lång dag. Idag har jag krattat löv. Men jag började dagen med att gå upp på morgonen, göra mig ett par Runda björnen-mackor och pulverkaffe. Efter det tittade jag på när UFOsxm spelade moddat minecraft med Chriswhippit. Det brukar vara rätt så intressant att titta på eftersom de spelar en magimodd och under det här avsnittet var i nether. Men sen var det dags att göra en Varma koppen Sparris och jag spelade lite minecraft. Innan jag gick iväg till bussen som jag nästan var ensam på när jag klev på den. Resan till Spindelplan gick bra både från Brandholmen och busstationen. Väl på jobbet så bytte jag om och sedan var det dags att jobba nästan med en gång. Vi skulle kratta och gick till garaget för att hämta räfsor och plastpåsar att ha löven i. Vi började kratta på ett ställe som inte hade så mycket löv i sig och krattade sedan på ett ställe som hade mycket löv i sig. Vi krattade så oerhört mycket löv. Det kändes som att all energi gick ur mig. Som att man inte hade någon energi kvar. Och jag blev verkligen trött, så oerhört trött, att kratta så oerhört mycket. Men efter ett tag hade vi lyckats bilda högar av löv med våra räfsor och la i högen med löv i plastpåsar. Det blev rätt många plastpåsar med löv i slutändan. Jag tror sex sju stycken någonting. Vissa gick sönder men vissa var hela och kunde användas igen. Konsten att få plats med mer löv i en plastpåse är en konstform som vår arbetshandledare bemästrade extraordinärt. Det märktes i alla fall vilka påsar vi hade tryckt in extra mycket löv i alla fall. Och när vi var färdiga med det så skulle vi lasta på påsarna i skuffen i bilen. Vi skulle åka och slänga lövhögarna på tippen. Och vi hämtade ännu en arbetare som skulle åka med. Vi åkte till Björshult med våra påsar. Och när vi var färdiga med det, alltså när vi hade tippat i alla löv i komposten, så åkte vi tillbaka igen. Jag tror krattningen tog något på en timme och att åka till Björshult tog något på ännu en timme. Så vi var inte färdiga förrän vid tre-tiden. Det är inte ofta vi brukar jobba så länge att klockan hinner bli tre men nu gjorde vi det och då är det så med det. Sen kan jag fundera hur det kommer bli under de dagar då vi inte har så mycket att göra. Om man bara ska sitta där och göra ingenting då. Fast man kan ju i å för sig sitta och spela Bloons td 6 i å för sig, så nog finns det saker att göra, även om det inte känns så just nu. Efter jobbet ringde jag till mamma och hon sa att hon höll på att laga till köttbullar. Så jag bytte om och började gå till mamma. Väl hos mamma så blev jag välkomnad av hunden Bella som hoppade upp och ner, upp och ner. Maten var redan färdig och jag klädde av mig utekläderna. På tv sände de något program om Norge. Vi bytte till tvåan och där sände de något tal av Ulf Kristersson. Efter det sände de Rapport och efter Rapport så var det någon sändning om någon slag oljeutsläpp. Efter det åkte vi och handlade, men först skulle Bella bajsa och kissa, så vi gick och gjorde det. Tog en liten sväng runt området innan vi tog bilen och åkte till ICA för att handla. Handla var det bara jag som skulle göra dock och jag skulle inte handla mycket. Bara Varma koppen, Coca cola, Mer pärondricka och choklad. Efteråt skulle vi till det nyöppnade ECO så då ville lillebror Linus med. Vi åkte och hämtade honom och sedan åkte vi till ECO. Vid det laget var jag rätt trött men kan väl kort säga att de hade en hel del saker som man kunde köpa. Oavsett om det var växter, kläder eller utomhusartiklar. Det gick rätt fort att gå genom ECO också och efter det skjutsade de mig hem. Och efter det har jag inte gjort så mycket mer än att packa upp. Jag kan inte sluta tänka på när vi krattade löv. Vilken känsla det var att kratta löv. På ett sätt lite mysigt. Med alla dessa färger. Med allt det där gula, röda och gröna. Så mycket känslor kring det som är dött. Inryms i en när man krattar löv. På ett sätt är vi alla lite döda. Död hud, döda naglar, dött hår. Men vi är inte lika döda som löven på backen. De är jättedöda. Och de tar vi hand om ändå. Som att det fanns någon slags mening, något slags syfte, med att kratta löv. Jag vet inte vad det är än men hoppas att jag upptäcker det snart. Vad syftet med att kratta löv är. Finns det något slags undermedvetet syfte som jag inte vet om än? Och vad är det i så fall? Jag kan inte tänka på det på något annat sätt än att det bara är något man gör. Något som bara ska göras. Och det var tungt. Så pass tungt att jag blev alldeles skakig i armarna efter att ha krattat lite grann. Och nu sitter jag här och bara tar igen mig efter denna arbetsdag. Jag lär nog inte behöva lyfta några hantlar idag i alla fall. Men duscha ska jag göra i alla fall. Duscha gjorde jag inte igår; då tvättade jag kläder så de var alldeles våta då. Men idag lär de ha torkat i alla fall. Och jag antar att jag får duscha imorgon också. Sedan är det dags att arbeta igen och jag orkar nästan inte tänka på allt som jag ska behöva göra för att kunna förbereda mig för mer jobb. Ja visst; jag kan göra min frukost och min Varma koppen men det känns nästan som jag skulle behöva göra något mer. På onsdag har vi förresten boendemöte. När jag tänker på det så har jag inte hört något från ABF på ett tag om att starta studiecirkel och jag hade också velat gå en skrivarkurs i Jakobsbergs Folkhögskola. Men jag får ta det en sak i taget och i min takt. I Jakobsbergs folkhögskola kan man väl förresten inte söka om man inte har ett färdigt verk redan som man vill ha hjälp med. Jag har inget färdigt verk men jag vill lära mig mer om skrivandet. Precis som det var på Brunnsvik. Men just nu vet jag inte riktigt vad jag vill göra. Jag antar att jag bara vill koppla av efter en lång. Eller så vill jag skriva. Jag har inte bestämt mig riktigt än vad jag vill göra. Jag kan konstatera dock att jag har krattat löv och att jag förmodligen kommer få kratta mer löv. På hösten minns vi våra döda som Stig Holmberg eller Örjan Svedberg eller mormor eller morfar eller farmor. Jag har inte kommit så långt med släktforskningen heller men tänker att det inte behöver vara så bråttom med det. Och på Allhelgona brukar mamma vilja åka till Stjärnhov för att plantera någon ljung, något som vi dessutom såg att de sålde på ECO, och tända något ljus på Aminas grav. Min storasyster som dog i magen. Jag har svårt att föreställa mig den hemska känslan av att någon skulle dö redan i magen, med navelsträngen runt halsen, och helt oförmögen att kunna rädda livet på den som är i magen. Jag antar att det är därför som mamma så ofta åker till Stjärnhov för att tända ett ljus på graven. För att hedra hennes minne. Själv vet jag inte hur jag ska göra för att hedra hennes minne. Förmodligen kan jag bara stå där och vara en medmänniska, vilket man förresten kan göra i så många fler situationer än bara att tända ett ljus på graven. Till exempel hörde jag en konversation på väg till busstation mellan en gubbe och en tant som kom överens att livet är förjävligt men ska vi inte ta en kaffe ändå? Som att det var något man bara kunde göra så där. Själv är jag inte lika spontan och det skulle nog aldrig falla mig in att fråga en främling på bussen om den skulle vilja ta en kaffe. Men så åker jag inte buss så ofta heller så det kanske skulle ändras om jag skulle börja jobba mera. Men som det är just nu känns det inte som jag orkar jobba mera så då får jag nöja mig med de arbetstider jag har just nu, alltså måndagar, onsdagar och fredagar. En grej jag tänkt på och som jag skulle vilja skriva om innan jag sätter punkt är det här med Tonys pizza. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva om denna arbetsplats som en gång i tiden var min arbetsplats men som inte är det längre för att en arbetare vägrar svara på mina frågor och nu tagit bort sig helt från Facebook. Det känns bara som jag blivit en bitter gubbe som skriver en massa meningslösa texter på Facebook. Vissa får jag respons på. Vissa inte. Det är lite av ett lotteri men en grej kan jag känna stor frustration och irritation på. Att man kan bete sig så. Att man bara kan lämna Facebook så där. Utan att svara eller utan att göra någonting. Men nu ska jag inte vara bitter. Nu ska jag göra något roligt. Vilket borde vara att läsa ut Slutet på historien av Jan Guillou så att jag kan påbörja böckerna Medan giftet sprider sig och Min hand i min. Men i stället ser jag på en massa videoklipp på you tube. Just nu tittar jag på när Stamsite spelar Super Mario Bros Wonder. Efter det vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har redan sagt att jag ska läsa men jag har inte nämnt att jag skulle kunna läsa tidningen Skriva också. Jag skulle kunna lära mig att skriva erotik, essäer, prosa, noveller, poesi och romaner. Men istället trilskas jag med att skriva dessa dagboksanteckningar. Jag måste ha någon fristad bortanför arbetet. Någon slags befriad zon som jag kan va i medan jag funderar vad jag ska skriva härnäst. För fundera vad jag ska skriva härnäst gör jag precis hela tiden. Ibland blir den känslan lite för övermäktig. Då blir jag alldeles tom. Men jag har tänkt att jag ska skriva om den där tomheten. Den man har i bakhuvet och som äter en inombords. Men det får vara ett senare projekt. Just nu ska jag bara ta igen mig och reflektera över vad jag kan göra om dagarna…